K-podd

Hur kan kulturupplevelser i allmänhet och museibesök i synnerhet få oss att må bättre? Det är temat i första avsnittet av flera i K-podds serie som följer Riksantikvarieämbetets projekt ”Räkna med museerna”. I projektet samlar vi forskning och exempel på museers verksamhet inom olika områden för att lyfta museernas relevans i samhället. I det här avsnittet om museer och hälsa får vi först en introduktion till hela projektet ”Räkna med museerna” av projektledaren Petter Holmgren. Sedan ringer vi upp professor emeritus Gunnar Bjursell, en svensk pionjär inom forskningsområdet kultur och hälsa. Han berättar om hur och varför hjärnan mår bra av ett museibesök. Avslutningsvis anropar vi Göteborgs konstmuseum, där museipedagogen Emelie Arendorff Runnerström berättar om deras populära visningar för personer med demensdiagnos och deras anhöriga. Museerna bidrar med många värden i samhället. I projektet ”Räkna med museerna” kommer du kunna följa och lära dig mer om det. I avsnittet beskriver Gunnar Bjursell några målningar som han tolkar utifrån hur de påverkar hjärnan. De tre verken han går in på är Karl XII:s likfärd av Gustaf Cederström, Akrobatfamilj av Pablo Picasso och Hemkomsten av Carl Kylberg. Programledare och producent för avsnittet är Erik Larsson. Under 2025 finns det redan flera intressanta avsnitt av K-podd i planen, så sök gärna upp oss i din app för poddar och tryck på prenumerationsknappen!   Inlägget K-podd 85: Räkna med museerna – Vad museer betyder för hälsan dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Han har över 900 titlar publicerade i Vitterhetsakademiens bibliotek vid Riksantikvarieämbetet. Sven-Gunnar Broström är en av Sveriges mest erfarna undersökare av hällristningar. Välkommen till ännu ett K-podd – Arkiv special. Vi som arbetar i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning. I Riksantikvarieämbetets arkiv finns bland mycket en stor mängd information om våra fasta fornlämningar runtom i Sverige. Vi har som myndighet ägnat oss åt att skapa och samla in sådan dokumentation både som texter, bilder och ritningar ända sedan 1600-talet. Länge gjorde Riksantikvarieämbetet det här själva, men under de senaste decennierna är det nästan bara museer och privata aktörer som gör ett jättejobb med att både undersöka och vårda våra fornlämningar. Sven-Gunnar Broström föddes i det hällristningsrika Enköpingsområdet i Uppland och har sedan barnsben intresserat sig för mänskliga spår i urberget. Han lärde då känna och fick följa med den store upptäckaren av Upplands hällristningar, Einar Kjellén, ut i fält. På 1970-talet deltog han i Riksantikvarieämbetets stora fornminnesinventering med hällristningar som specialitet. På 1970- och 80-talen ytinventerade Broström tillsammans med kollegor Södertörns åkrar efter stenåldersfynd. De upptäckte ett 50-tal boplatser med tusentals fyndposter som nu är inlämnade till Statens Historiska Museer. Under dokumentationsprojekt i Bohuslän på 1990-talet utarbetade Broström och kollegan Kenneth Ihrestam en analog dokumentationsmetod som de fortfarande använder. Kring millennieskiftet deltog Broström i arbetet med en ny dokumentation av de berömda hällristningarna vid Nämforsen, en del av Ångermanälven. Detta gjordes i samarbete med Umeå universitet. Broström har tillsammans med kollegor sedan 1970-talet inventerat samtliga kända hällristningar i Södermanland och Västmanland. Han har också arbetat med stora dokumentationsprojekt i Skåne, Småland och Halland, exempelvis på Bjärehalvön, i Simrishamn och i Tjust. Broström har genomfört många vårduppdrag på kända hällristningar, samt hällristningsinventeringar i större arkeologiska projekt i samband med infrastrukturbyggen. Inventeringarna har inte bara betytt förbättrade beskrivningar av tidigare kända hällristningar utan i hög grad upptäckter av nya hällristningar, ofta i samma område. Förutom Ihrestam medverkade ofta Roger Wikell. Broströms och hans kollegors arbete har resulterat i hundratals rapporter och artiklar över hällristningar och stenåldersfynd, och de flesta av dem, från 1993 till 2023, är tillgängliga via Arkivsök. Programledare för detta avsnitt av K-podd är Anders Gidlöf och Eva Tranaeus. Inlägget K-podd 83: Arkiv special – En pågående livsgärning kring hällristningar dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

I K-podd avsnitt 81 tar arkitekturhistorikern Cathrine Mellander Backman oss med på en exkursion i det sena 1900-talets postmoderna bebyggelse. Vi samtalar om vad det är som gör den här bebyggelsen typisk och också om vad som behövs för att den inte ska rivas ut och förloras för eftervärlden. I podden kommer Cathrine Mellander Backman in på att det ännu saknas tillräcklig kunskap om de kulturhistoriska värdena i det sena 1900-talets bebyggelse. En kunskap som behövs för att på klokt sätt ta vara på den här bebyggelsen för framtiden. – Bristen på kunskap om det sena 1900-talets arkitektur är särskilt problematisk när vi har en klimatkris som kräver en omställning i byggbranschen, från att riva och bygga nytt till att istället anpassa och bevara, säger Cathrine Mellander-Backman, arkitekturhistoriker och utredare på Riksantikvarieämbetets kulturmiljöavdelning. Bildexempel där podden bor på K-blogg: k-podd-81-postmodern-bebyggelse-hur-sparar-vi-den-for-framtiden Bevarande viktigt för förståelse Men det är inte bara klimatskäl som gör att vi behöver ha med den här biten av vår historia in i framtiden: – När vi tar fram historiska fakta om det förflutna så förser vi platser, landskap, miljöer och byggnader med mening och vi tillskriver dem ett värde. De hjälper oss att förstå vårt förflutna. Därför är det viktigt att också bevara den här moderna bebyggelsen. Att förstå ett samhälles historiska utveckling är fundamental också för att förstå sin samtid, säger Cathrine Mellander Backman. https://k-blogg.se/wp-content/uploads/2024/02/Untitled-Session-7_mixdown.mp3 Några bildexempel Terry Farrell var en av de mest inflytelserika arkitekterna i England under de sista decennierna av 1900-talet. Farrells gestaltning av MI6 i London (Secret Intelligence Service) invid Themsen från 1994 kännetecknas av eklekticism och en hög grad av ingenjörskonst där olika historiska stilelement har kombinerats på ett lekfullt vis. Foto: Richard Cooke (CC BY-SA 2.0)   När Södra stationsområdet planerades under tidigt 1980-tal tog Stockholms stadsbyggnadskontor fram ett kvalitetsprogram för att säkerställa att det fick en sammanhållen gestaltning även om flera olika byggare och arkitekter fick uppdragen att uppföra och färdigställa området. Den spanske arkitekten, Ricardo Bofill, ansvarade exempelvis för den så kallade ”Bofills båge” som utgör en ansenlig svängd byggnadskropp med central placering i området. Bofills båge, uppförd 1992, utgör genom sin volym och svängda form samt genom sin klassicerande utformning en tydlig representant för postmodernismen. Foto: Håkan Svensson (CC BY-SA 3.0) Bostadshuset i hörnet Rådmansgatan-Upplandsgatan i Stockholm från 1979, ritat av arkitekten Sune Malmquist, är ett tidigt exempel på en följsam anpassning, i både höjd och fasadkomposition, till den omgivande stenstaden. Med element hämtade från den klassiska arkitekturen i form av rusticerad bottenvåning, pilastrar med joniska kapitäl och gesims samt dekorativa inslag kring fönster och dörrar utgör byggnaden ett avsteg från den tidigare modernismens avskalade formspråk. Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Stadsplanen för S:t Eriksområdet i Stockholm togs fram av planarkitekten Aleksander Wolodarski och byggnaderna, uppförda mellan 1995-1998, ritades av arkitekterna Brunnberg & Forshed. Bebyggelsen anknyter till den svenska 20-talsklassicismen i såväl skala, färgsättning som fasadkomposition. Stadsplanen för området utgör ett tydligt uttryck för ett förnyat intresse för olika värden i stadsrummet som växte fram under 1970- och 80-talen, såsom rumslighet, platsbildningar, grönstrukturer och en anpassning av ny bebyggelse till befintlig. Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Skanskas kontorshus, vid Lilla bommen i Göteborg, uppfört 1989 och ritat av arkitekten Ralph Erskine. Byggnaden ger, genom sin röd- och vitrandiga fasad och takets uppstickande byggnadsdelar, associationer till sjömärken och periskop. Detta kommunikativa inslag var kännetecknande för det postmoderna formspråket. Byggnaden har även inslag av så kallad ”high tech” som kännetecknas av ett utpräglat användande av glas och stål i materialen och av att exteriören strävar efter att synliggöra byggnadens bärande strukturer samt att trappor, hissar och ventilationssystem utgör del av den arkitektoniska gestaltningen. Foto: ArildV/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Nya Riksbanken i Uppsala, uppförd 1989, ritad av arkitekten Carl Nyrén. Den kvadratiska byggnadsvolymen, den centralt placerade glaslanterninen på taket samt fönstrens symmetriska placering i fasaden bidrar till byggnadens strama formspråk. Den sparsmakade gestaltningen med inslag av klassicism kontrasteras av byggnadens starka färg i en varmt röd nyans. Den internationella postmodernismens intresse för klassisk arkitektur och starka signalfärger fick en mer nedtonad framtoning i Sverige. Foto: Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0)       Inlägget K-podd 81: Postmodern bebyggelse – hur sparar vi den för framtiden? dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Digitaliseringen öppnar helt nya möjligheter för forskningen att ta del av större mängder data och genomföra storskaliga analyser. Det gäller inte minst på kulturarvsområdet. I K-podd avsnitt 79 berättar arkeolog och osteolog Åsa M Larsson om fördelarna med ett sammankopplat och digitaliserat kulturarv på arkeologins område. Åsa M Larsson är verksamhetsutvecklare och nu även tillförordnad enhetschef på Riksantikvarieämbetet. Hon samordnar myndighetens arbete med forskningsinfrastrukturen SveDigArk (SweDigArch). – Kulturarvet idag är utspritt på många olika institutioner, baserat på ett analogt system. Det som digitaliseringen gör är att den återskapar en helhet så att uppgifterna kan nås överallt ifrån. Det gynnar forskningen, men det gynnar också kulturarvsinstitutionerna som visar hur värdefulla samlingarna är för kunskapsutvecklingen och hur viktigt deras digitaliseringsarbete är, säger hon. Detta är den tredje delen av Riksantikvarieämbetets poddserie om digitaliseringens möjligheter. Del 1 handlade om digitaliseringen på museiområdet och del2 om digitaliseringen och samhällsbyggnadsprocessen. SveDigArk/SweDigArch SveDigArk är en distribuerad infrastruktur för digital arkeologi, som tillhandahåller expertis, tjänster och resurser för digitalisering av arkeologisk data. Genom att tillvara och tillgängliggöra den enorma kunskapspotential som finns i arkeologisk dokumentation, naturvetenskapliga analysresultat och kulturarvssamlingar, skapas möjligheter att genomföra komplexa datadrivna analyser på dessa material. SveDigArk har finansiering fram till 2027. Vetenskapsrådets webbplats Swedigarchs webbplats Inlägget K-podd 79: Digitaliseringens möjligheter för forskningen dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Mårten Sjöbeck (1886 – 1976) var en förstklassig stilist, både som författare och fotograf. Han fotade själv de bilder han behövde till sina böcker och artiklar. Det blev tusentals foton. Och närmare åtta tusen av dessa svartvita fotografier, från 1920 fram till 1950-talet finns i Riksantikvarieämbetets arkiv. Motiven är främst kulturlandskap och kulturmiljöer i Sverige. Ofta med människor, djur och byggnader på bilderna. Välkommen att lyssna till höstens första Arkiv special. Vi som arbetar i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning. Kossa i Nössemar, Dalsland, 1952. Foto: Mårten Sjöbeck (PD) Mårten Sjöbeck brukar ses som grundaren av den svenska markhistorien. Han menade att varenda liten yta har en historia av markanvändning, också när vi befinner oss långt ut i skogen eller på fjället. Sjöbeck arbetade på SJ och skrev böcker och fotograferade landskapsvis för att popularisera tågresandet. Samtidigt skrev han en lång rad artiklar i facktidskrifter om hur markanvändning skiftat genom tiderna. Det väckte då inget större intresse, men idag har hans synsätt och metoder blivit ytterst värdefull för natur- och kulturmiljövården. Lybby, Hallsberg, bylandskap med hamlade askar, 1934. Foto: Mårten Sjöbeck (PD) Leif Gren, tidigare antikvarie vid Riksantikvarieämbetet, har stor kunskap om Mårten Sjöbeck och hans bildsamling. Tillsamman med bildarkivarien Annelie von Wowern samtalar de om det unika med Sjöbeck och hans bilder. Leif Gren. Foto: Leif Gren (CC BY) Programledare är Annelie von Wowern. Avsnittet är inspelat av Roger Magnusson. Redaktör Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson. På Flickr Commons finns ett urval av Mårten Sjöbecks bilder. I Riksantikvarieämbetets e-arkiv finns ca 7700 bilder av Mårten Sjöbeck digitaliserade och tillgängliga genom sökfunktionen Arkivsök. Inlägget K-podd 77: Arkiv special – Mårten Sjöbecks bildsamling om en svunnen tid dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Byggande och markutnyttjande är beroende av pålitlig digital information. Men hur ser det egentligen ut med informationen om fornlämningar, riksintressen och bebyggelse? Hänger den historiska informationen med i vår digitala tidsålder? Och finns det någon plats för Pippi Långstrump i samhällsbyggnadsprocessen? Avsnittets gäst i K-podd är Per Lindqvist, verksamhetsutvecklare på enheten för kulturmiljöinformation på Riksantikvarieämbetet. Per Lindqvist har bred kunskap om vilken geografisk information som finns i Riksantikvarieämbetets register. Han arbetar också med att göra informationen tillgänglig där användarna finns. Programledare och producent är Emil Schön. ”Pippitomten” finns med i planerna för Visborgsområdet I podden pratar vi en del om Pippihuset och potentialen i att lyfta fram detta populärkulturella arv i planeringen av ett nytt bostadsområde. Det är naturligtvis något som även Region Gotland tagit vara på i planerna för det nya området. – Tomten där pippihuset stod är refererad till i projektet som ”pippitomten” och det finns absolut en medvetenhet och ambition att lyfta fram dess historiska sammanhang, berättar Elliot Sundlin, planarkitekt på Samhällsbyggnadsförvaltningens planenhet, Region Gotland. I Regionens dokument ”Introduktion till kvalitetsprogram Visborg” , kan man få en bild över hur området kring platsen planeras och hur den lyfts fram. Platsen finns även som en fiktiv plats i Wikidata. I Lantmäteriets karttjänst ”Min karta” kan du också få en överblick av platsen som den såg ut 1960 Lantmäteriets flygvy över huset som användes i inspelningen av Pippifilmerna. Fotot taget omkring år 1960. Foto/Skärmdump: Lantmäteriet.   Ett tillgängligt och sammankopplat kulturarv En del i arbetet med att digitalisera kulturhistoriska data för samhällsaktörer är Nationell geodataplattform. Riksantikvarieämbetet arbetar med att föra in information om fornlämningar och riksintressen för kulturmiljön i Nationell geodataplattform. – Tanken är att geografiska grunddata som många behöver ska finnas tillgänglig på ett och samma ställe. Vare sig det handlar om kommunala detaljplaner, byggnader, eller som i vårt fall nu till exempel lämningar och riksintressen, säger Per Lindqvist. Riksantikvarieämbetet verkar för ett tillgängligt och sammankopplat kulturarv. Kulturarvet ska finnas i en gemensam digital struktur. Riksantikvarieämbetet arbetar också för en nationell strategi för digitalt kulturarv. Detta är den andra delen i K-podds serie om digitaliseringen. I det första avsnittet fick du träffa Björn Sundberg, programledare på Riksantikvarieämbetet som pratade om digitaliseringens påverkan på museerna. K-podd 73: Digitaliseringens möjligheter för museer. Läs mer om Nationell geodataplattform Länk direkt till Fornsök Kontakt: per.lindqvist@raa.se, emil.schon@raa.se Inlägget K-podd 75: En digitaliserad samhällsbyggnad dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

I årets första avsnitt av K-podd lyfter vi på locket till digitaliseringens möjligheter för landets museer. Hur kan vi skapa ett sökbart kulturarv? Vilka lärdomar kan vi dra från Nederländerna? Varför kan vi inte fortsätta som förut? Gäst är Björn Sundberg, som leder Riksantikvarieämbetets program för digital omställning på museiområdet. – Digitaliseringen gör att vi kan upptäcka mer, och sådant som aldrig annars skulle vara tillgängligt för oss. Det ger också en möjlighet att kombinera olika samlingar på ett sätt som inte vore fysiskt möjligt, säger Björn Sundberg. Riksantikvarieämbetet bedömer att digitaliseringen är den viktigaste frågan inom museiområdet. För att stötta och leda detta arbete har myndigheten tillsatt ett program för museernas digitala omställning. Det här avsnittet är det första i en planerad serie om tre där vi diskuterar digitaliseringens möjligheter för olika delar av kulturarvet. I kommande avsnitt tar vi upp samhällsbyggnad och forskning. Länkar Läs mer här om exemplet Nederländerna: Dutch Digital Heritage Network – Netwerk Digitaal Erfgoed Riksantikvarieämbetets programsidor: Digital omställning på museiområdet | Riksantikvarieämbetet (raa.se) Riksantikvarieämbetets nyhetsbrev För museer Riksantikvarieämbetets konto på LinkedIn Ta även del av ett ett studiosamtal mellan Björn Sundberg och Eric Fugeläng, chef för Avdelningen för kulturarvsutveckling, om arbetet med en nationell strategi för digitalt kulturarv. Om K-podd K-podd är Riksantikvarieämbetets podd där vi träffar människor som på olika sätt arbetar med kulturarv. Ibland är ämnena mycket breda och ibland betydligt smalare. Samtalsledare i det här avsnittet är Emil Schön.   Inlägget K-podd 73: Digitaliseringens möjligheter för museer dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.