Staden podcast

Ingen människa är en ö. Ingenstans är det mer sant än på en ö. En ö tillåter en att lämna något, att resa över ett vatten, men trots att öar är enastående som platser för ensamhet – det storslagna havet, horisonten, vädrets makter – så kräver de att de som vill vara där lutar sig mot varandra.På en ö måste allt finnas. Allt ett samhälle behöver. Annars finns de inte, som något annat än natur och som turism.Det här är ett avsnitt om öar och de bofasta – om människors beroende av varandra på de här öarna och om deras kamp för att få vara de de valt att vara.Vi kommer besöka två nordliga öar. En i kvarken utanför Umeå Holmön och en i Bottenviken utanför Luleå Hindersön. Där kommer vi träffa Joar Sandström, Maja Hallén och Johnny Stålarm – som alla bor på eller vill bo på öar.Musik av Jorik Åtterbjörk, Dimman är somOch Mikael Svanevik, undertoner.se‍Tack:Maja HallénJoar SandströmJohnny Stålarm Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att åter besöka förra decenniets artiklar kan onekligen ge en bismak av aska. Särskilt om det handlar om trender och företeelser som är ”inne” och hur vi ska bli lyckliga och befriade från smärta och besvär, hur människor och samhällen ska resa ljust mot framtiden. Tio år en skoningslös tidsintervall, förgängligheten och misstagen sticker i ögonen. Däremot är t.ex trettio år gamla samtidsiakttagelser redan mindre påträngande distansen har skapat ett milt överseende och en objektiv blick, kan man få för sig. Och ju längre tillbaka i tiden desto bättre blir det. Det förflutna är en fantastisk hoppfull plats. Men här stannar vi i den samtid som den var nyss! Och pillar lite i det variga sår som heter: det vi levde i, och trodde oss veta. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I samarbete med Arkitema har podden gjort tre talkshows under 2023 i Malmö, Göteborg och Stockholm. I varje stad har vi besökt ett decennium med ögonvittnen. Så här blev det i Göteborg. Med musikern och kompositören Dan Söderqvist – Älgarnas trädgård, Cosmic overdose, Twice a man – musikern och kompositören Karl Gasleben – Anna Själv Tredje, Cosmic Overdose, Twice a man, fotografen Katarina Despotpvic, som pratar om och visar Ingmar Jernbergs bilder från 1970-talets Frölunda och Gert Wingårdh, arkitekt som fick sitt första jobb hos Johannes Olivegren, spiritisten och den omedvetna postmodernisten, 1975.Välkommen till en stad vid sidan av den bokstavstrogna proggen och de demoniserade förstäderna. En stad av experimentgymnasium, patricierhus med olåsta dörrar, hårdrock och kärlek hos första generationens frölundabarn och en gryende postmodernism. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tidskoder för avsnittet:1: 0-29:07 HSB – skapelsemyten: De tidiga åren, att hitta en fiende, revolutionärt språk, trendig typografi.2: 33:20 - 1:00:40 HSB: Tillvarons totalentreprenör: Tvättmedel, Båtar och sportstugor.3: 1:00:45 - 1:29:00 HSB: Kan man tjäna pengar på bostadsrätter? Turning torso och butlersamhället.Om man cyklar över Västerbron i Stockholm – eller närmar sig Riddarholmen med båt över Riddarfjärden – och fäster blick högt upp på skärgårdsbergen som omger sjön så ska man se att där högst upp finns inte några kyrkor eller slott utan där tronar två stora bostadsområden, på Kungsklippan och Skinnarviksberget.Kvarteret Diamanten på Kungsklippan, byggt 1933, och kvarteret Marmorn, vars första delar stod klara till Stockholmsutställningen 1930. Kungsklippan och kv Marmorn. Planerade och uppförda av HSB, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening. Det är mäktiga i sina anspråk, på varsin sida om Stockholms stadshus invigt mindre än 10 år tidigare, 1923."800 eldstäder i skyskrapor av betong", skrev DN om Kungsklippan den 11 maj 1933.Det har sagts att ingenting är så starkt som en idé vars tid har kommit. Det var HSB en gång. Så starkt för att dess idé hade kommit: Varför ska vanliga människor betala ockerhyror till fastighetsägare och hyresvärdar när de själva kan bli ägare till sina hem – tillsammans med andra?Och denna idé materialiserades, förändrades och blev någonting annat med tiden. HSB som startade som en marginell spelare, en outsider för småfolk, när bostadsrätten inte ens hade ett ordentligt lagrum. Idag verkar man i en tid då bostadsrätten är den helt dominerande marknadsformen för lägenheter i Sverige.Man börjar med att hitta en fiende i de privata fastighetsägarna, och med ett språk hämtat från den framväxande radikala arbetarrörelsen, med ord som profit och ocker, börjar man locka medlemmar som vill vända sig från egoism och in i kooperationes varma gemenskap.Det är en hundraårig resa för en kooperation som i det närmaste skulle komma att bli en stat i staten, en livets totalentreprenör.Det fanns tider när HSB inte bara byggde kooperativa bostäder utan också producerade såväl tvättmedel som båtar. Och semesterbostäder, 1929 i Årsta havsbad – "ett Saltsjöbaden för småfolket" – nio år före den första semesterlagen.Man har inte sällan i sin pragmatism gått några steg före staten.HSB började bygga miljonprogrammet innan det fanns ett miljonprogram. I bostadsbristens spår, började man i början av 1960-talet skala upp bostäderna. Grindtorp i Täby är kanske det tydligaste exemplet.När man sedan inför en concierge i Turning Torso i början av 2000-talet förebådar man möjligen det samhälle som växte fram i RUT-tjänsternas spår"?]‍ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Arkitektoniskt och kulturellt var Malmö en av landets intressantaste platser på 1980-talet. Samtidigt som man industriellt och ekonomiskt påbörjade sin rörelse mot botten. I rivningstomternas öppna himlar hittade såväl en queer klubbvärld som en postpunkig musikrörelse sina urbana uttryck i den grå och regniga staden, med drag av europeisk trasighet. Abelardo Gonzalez förverkligade mondäna och utsvävande drömmar med egyptiska masker, zebramönster och kromat stål. Det blev platser för de som ville synas. För de som inte ville synas fanns övergivna källare överallt, mitt i staden. Jim Asklund ritade stadens första postmoderna hus på Gamla Väster och öppnade Jims bar i bottenvåningen. Äntligen en arkitektur som ville prata med sin omgivning. Välkomna att träffa ögonvittnena som var med där och då i en resa tillbaka till musikens, kulturens och arkitekturens åttiotal i Malmö. Livepodden är ett samarbete mellan Staden podcast och Arkitema och spelades in den 18 april inför publik i MalmöMedverkande:Dyveke Zadiq, konstnär och verksam inom konst och kultur, samt ute i nöjessvängen i Malmö på 1980-talet.Michael Björn, Tillsammans med Joakim Norling drev Michael Björn Malmös bidrag till fanzinekulturen, ID. Till en del nummer medföljde skivor med lokala band - Malmöbandet Haricots Verts och Underjordiska Lyxorkestern från Lund.Lars (Jim) Asklund, arkitekt. Legendarisk arkitekt och personlighet i det postmoderna Malmö, slog igenom stort med sitt eget hus på Västergatan 16, 1986.Katarina Rundgren, arkitekt och skribentLjud och musik: Edvard Swan  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kameran var en uppfinning som ropade efter att uppfinnas. Tidens borgerlighet som ville hitta en ny plats i den nya staden, porträtteras som kungar hade porträtterats. Tidens realism inom konst och litteratur som skapade en efterfrågan på verkligheten.Det var i staden denna apparat kunde finna sin funktion.1838 fotograferade Louis Jaque Mande Daguerre, den första människan, Boulevarde de Temple i Paris, en man som får skorna putsade står så pass stilla under den långa exponeringstiden att han inte, likt alla andra som sannolikt passerade inom ramen, suddas ut. Daguerre fångade också ett stycke Paris före Haussmanns regleringar, det medeltida Paris som var på väg att försvinna.Kameran är en maskin som samlar in det vi ser. Kameran lär oss en ny visuell kod, fotografier förändrar och förstorar vår föreställning om vad som är värt att se på – och vad vi har rätt att se på. Vi behöver inte längre vara konstnärer eller författare för att beskriva verkligheten. Kanske är det mest storartade med hela den fotografiska verksamheten att den ger oss känslan av att vi kan hålla hela världen i våra huvuden – som en samling bilder. Att samla bilder är att samla världen, skriver Susan Sontag.Men frågan kvarstår, hur ska denna teknik, denna maskin bli konst?Det är ögat som blir svaret, ögat och beskärningen, fotografiet har en kant.Det blir fotografen som får i uppgift att beskära världen åt oss.Berättelsen om fotografin och staden är berättelsen om de sökarögon som riktas mot dem.Den som blixtbelyser orättvisor, den som får i uppdrag av staten att skapa en berättelse om ett land, de som arkiverar det förflutna, de som söker upp de ansikten som kan representera samhället och de som vänder sig inåt mot sina relationer och öppnar nya dörrar i det inre av grannskapen och kvarteren. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt gör vi några nedslag i energins långa kulturhistoria, hur energislag har bestämt formen på samhällen och i arkitekturen i städer, men också hur energi har alstrats, samlats och fördelats, i en återkommande konflikt mellan stadens som tillväxtmotor och uråldriga, känsliga naturresurser.Människor är den enda arten som systematiskt kan utnyttja energier utanför sina kroppar, genom att använda sitt intellekt och en enorm mängd artefakter – från de enklaste verktygen till förbränningsmotorer och kärnreaktorer.Den fundamentala övergången den gamla regimen av vind, vatten och eld - till fossila bränslen påverkade allt: jordbruk, industri, transporter, vapen, ekonomi, livskvalitet, politik och miljö – och påskyndade en urbanisering som knappt gick att föreställa sig för bara några generationer sedan. De återkommande löftena som är inkapslade i energi. Energi uppmanar till att ge löften. Luften och haven ska bli rena – om vi använder rätt energi, satsar på rätt framtid för den universella valutan.Nya tekniksprång har historiskt tagit plats i landskapet. Elektriciteten är inget undantag. En återkommande känsla var att någon kom och tog naturen och platsen i anspråk, en känsla av maktlöshet. I en text om Hooverdammen i Kalifornien förklarar Joan Didion sin fascination för dammen som skapades av tonvis av betong för att ”göra sydvästra Amerika möjligt”. Hon pratar om städerna som ska växa fram, om civilisationen! Sunset strip, inte upplyst av solen men av neonen.I de oskyldiga tider som den byggdes, skriver hon, fanns det lysande löftet hos amerikanska ingenjörer. Hon citerar en plakett som sitter vid dammen som ett minnesmärke över de 96 som dog när dammen byggdes: ”De dog för att öknen skulle blomma”. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vårt projekt – som till sommaren kommer att ha pågått i 10 år – har haft sina hemmamarker.Dit vi inte kan hjälpa att vi återvänder.En sådan stor fråga handlar om minnen – men minnen som ligger utanför oss som individer – de som är inbyggda, inkarvade i samhället:Städer skapar sin egen tröghet genom att saker står kvar, eller spåren av något, kan påverka människor över generationer, Vi har också under dessa tio år ofta gått ned i arkivenoch hämta saker som är glömts bort.Och dammat av spåren på en gemensam erfarenhet vi kanske inte längre kommer ihåg eller kan värdesätta. Även värdefulla saker som är borttappade, inte minst i städer.I dikten Gläntan går Tomas Tranströmer vilse och upptäcker en glänta i skogen – vi kan känna igen oss i det, vi har alltid letat sådana gläntor i staden– där en samling stenar ligger ordnade på ett sätt som stenar inte brukar ligga ordnade, om ingen har byggt något, ett byggt spår av människor, på väg att sjunka undan:"Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om detNamnen finns i något arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga)Den muntliga traditionen är död och därmed minnenaZigenarstammen minns men de skrivkunnig glömmerAnteckna och glöm!Torpet sorlar av röster, det är världens centrum, Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphörDet står öde i många år. Och torpet blir en sfinx. Till slut är allt borta utom grundstenarna."I detta avsnitt ska vi vandra ned i det som man kan tro är minnets motsats, dess stora mörka källarvåning: glömskan. Men Glömska är inte bara en passiv handling – den kan vara medvetet skapad.I städer återkommer ett slag oförlöst konfrontation mellan två förhållningssätt. Mellan att värdera den historiska byggda miljön som en kollektiv bank, ett ärvt landskap av politik, ekonomi och kultur å ena sidan, och å andra sidan se miljöerna som mer eller mindre provisoriska, att de kan uppstå och överges, utrymmas och möbleras om utan andra överväganden än de rent praktiska och funktionella.Eller med en annan metafor: Är staden ett gammalt hem, en familjegård som ärvts i generationer med bibliotek och släktfotografier? Eller en fabrik med stämpelur och tillfällig anställning där de som bidrar ständigt måste bytas ut? Tack:Thordis Arrhenius, professor i arkitekturhistriaJasmina Jovanovic Holm, @natsumina på instagram Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.