Gå vilse och hitta hem

Det är så lätt att vilja bli av med, bli fri från, komma över, komma framåt, vidare, bort. Det är inte skönt att bli hejdad av smärta, ångest, nedstämdhet eller stress och så lätt att vilja läka det. En fallgrop i den längtan är att försöka läka för att slippa. Det brukar göra att det inte går, för det som försöker nå vår uppmärksamhet genom det inre obehaget är vi själva. Det är delar som vi behövt göra oss av med, trycka undan, tysta, få att skärpa sig eller bli glad. Det är delar som hamnat på efterkälken och som vill få bli välkomnade in i värmen. Att försöka skapa relation till det inre obehaget istället för att fixa, gör hela skillnaden. Det öppnar för en kontakt med en kärlek, värme och frid inom. Välkommen att lyssna! Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det är faktiskt inte alltid så lätt att veta om den andre är trygg eller otrygg, eller kanske inte ens veta när det gäller en själv. Man kan ha med sig ett mönster av att spela trygg, agera som om man vore trygg och vara bra på att få andra att känna sig trygga. Man kan ha lärt sig verka trygg genom att hålla känslorna ifrån sig eller alltid vara en varm famn för andra. I fråga om den man möter är trygg eller ej, så vet ditt nervsystem med stor sannolikhet svaret. Det känns på väldigt olika sätt att vara nära en trygg och en otrygg person rent anknytningsmässigt. Båda kan väcka känslor av stress i systemet, men det är ofta en tydlig skillnad. I det här avsnittet reder jag ut skillnader och kanske kan det göra det lite lättare att bedöma. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det är inte lätt att vara sjuk. Utöver de fysiska påfrestningarna, smärtan och tröttheten, kommer kanske andra utmaningar i form av rädsla, tristess och nedstämdhet eller så konfronteras man med själva existensen. Sin dödlighet. Kanske innebär sjukdom att livet inte blev som man tänkt sig, förutsättningarna ändras, kroppen är inte kapabel till det ens sinne vill eller tycker att man borde kunna klara. Det kan också vara en konfrontation med den egna ensamheten, utsattheten. Ingen finns som kan rädda en, ta bort det svåra. När man är som svagast, måste man samtidigt vara stark på insidan. Sjukdom och nedsatthet kan också trigga tidiga upplevelser av ensamhet och övergivenhet. Det sätt ens föräldrar bemötte en på när man var sjuk som barn, sätter sig i systemet som en slags mall för vad som är okej och hur man ska förhålla sig till att vara sjuk, inte orka och vara behövande. Det tar tid att förändra de mönster som satt sig i kroppen. Om man bara är sjuk ibland, kanske man inte behöver gå på djupet med det här. Då kanske en veckas förkylning innebär ett visst mått av tristess och stress, men sedan är det borta. Blir man däremot långtidssjuk, kommer allt i ett annat läge. Att vara sjuk är svårt på så många sätt. Att leva med smärta likaså. Man får försöka jobba runt det, som min vän brukar säga. Hantera de känslor som väcks, en i taget. Försöka hjälpa kroppen att bli trygg. Det är en väldigt basal sak att göra. Om det inte är skönt att vara i kroppen, om den gör ont eller är i panik, sorg, rädsla eller ångest, är det vanligt att lämna den. Inte vilja vara i den. Man kan distansera sig från smärtan och obehaget, flytta sitt fokus någon annanstans i väntan på att det ska bli bättre. Kolla på TV, scrolla, bedöva sig eller på andra sätt slippa uppleva det som pågår i ens kropp. Det här är inte fel, det är ett kreativt sätt att försöka må så bra som möjligt på. Det funkar fint om man är sjuk ibland eller bara i kortare perioder, men om det pågår en längre tid eller kanske är livslångt, kan det bli ohållbart. Att distansera sig från det inom en själv som är obehagligt, gör ont eller är skrämmande, gör att man hamnar en bit ifrån sig själv. Om man har det här som en överlevnadsmekanism, kan man så småningom hamna allt längre bort från sig själv. Att bli sjuk eller ha ont eller inte orka, kan bli något hotfullt i sig. Något man inte vill vara nära. Något man vill få att försvinna. På sikt leder det till att kroppen upplever en allt högre grad av anspänning, ensamhet och utsatthet. Inte ens du finns där. I det här avsnittet reflekterar jag kring hur man kan finnas där för sig själv, komma nära istället för att hålla ifrån sig. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Att gå från att söka kärleken hos den andre till att kunna ge den till sig själv, kan vara svårt. Om man klarat sig själv, fått stå ensam med sina känslor och alltid saknat den där trygga famnen, kan det kännas tungt att höra att man behöver ge kärleken till sig själv. I det här avsnittet pratar jag om just det. Den som lärt sig att överge sig själv för att få höra till, som vänt sig bort från det som är levande inom, hållit sig själv ifrån sig, behöver börja där. Att skapa en relation till sig själv präglad av kärlek, empati och trygghet, en relation där man aldrig blir dömd eller övergiven, en relation där man blir förstådd. Den relationen ger den grund från vilken man blir mottaglig för det som andra faktiskt ger. Att finna och skapa den varma relationen till sig själv, gör att det inte längre blir ensamt inom. Hur man gör och hur det kan gå till, pratar jag om i det här avsnittet. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det finns hos de flesta av oss en längtan efter att bli fullt ut mottagna som vi är och en smärta av att inte bli det. Den här längtan driver oss att söka och försöka, inte sällan hos människor som inte kan. Men även när vi möter människor som kan, kan det vara svårt att ta emot det. Den här längtan är viktig, en så viktig kraft. Men hur ska man göra när man igen och igen söker hos människor som inte kan möta en på det sätt man behöver? Hur får man det man längtar efter? Det pratar jag om i det här avsnittet. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det är vanligt att man som ambivalent blir mer undvikande i processen när man kliver ur sina invanda mönster av anpassning. Det betyder inte att man håller på att gå in i ett undvikande mönster istället. I processen av att lära sig hitta gränser som kommer från insidan, behöver man få vara ifred. Man behöver utrymme för att ostörd lära sig lyssna in sig själv på nya sätt. Sunda gränser växer fram inifrån när man börjar lita på sig själv och lyhört lyssna. Vällkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Sök det du söker, men inte där du söker det, sa Augustinus redan i slutet av 300-talet e Kr. Det du söker när du berörs av relationer som triggar ditt anknytningsmönster och får dig att gå in i anpassning, är något som är värt att söka. Du söker det, för att det finns och vill bli funnet, men inte där. Det finns i dig. Resan från att vara djupt intrasslad i sina anknytningsmönster till att leva djupt förankrad i sig själv, är lång och mödosam. Det finns inga genvägar, ingen quick fix, inget enkelt sätt att göra den på. Den tar tid och behöver så göra för att det ska bli stabilt och integrerat. Det finns dock väldigt mycket som man kan göra för att slippa de värsta fallgroparna och underlätta för sig själv. Processen handlar om att gå från att vara känslomässigt intonad på sin omgivning till att bli känslomässigt intonad på sig själv. Kan det vara så svårt? Ja. Det är som att skifta från ett universum till ett annat. Känslan av att vara levande, älskad och hel, att villkorslöst höra till, den är din hemvist. Den finns i dig. Den är ditt sanna hemma. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

"Hon skriver bra, men du kan ju se förbi det där med Gud och så." Jag råkade se vad de skrev om mina texter i ett forum i sociala media. Det är länge sedan nu, men jag minns det så väl. Det är inte lätt att prata om Gud, tro och andlighet. De ord som öppnar för någon, stänger för en annan. Att sätta ord på den andliga dimensionen är för den ene djupt berörande medan det för den andre gör det helt ointressant. Det går inte att göra rätt, man kan bara göra det som känns rätt för en själv just där och just då. Andligheten har alltid varit väldigt viktig för mig. Det heliga är mig nära och min verkligaste verklighet. Det är som om jag lever i en osynlig och en synlig värld samtidigt och det är inte alltid så lätt att få ihop det. Idag har jag lust att dela något om min tro och min relation till Gud. Kärleken. Det heliga. Det passar den det passar. Att ta mig tid för att vara nära, öppna upp och ta emot, påminna mig om vem jag är i Guds ögon, är oändligt viktigt för mig. I det här avsnittet berättar jag om hur den här kärleken förändrat mitt liv många gånger om. Jag är ett Guds barnbarn, ett medialt sådant som bärs dit jag ska av en änglavinge. Jag går vilse, blir rädd, sorgsen, sårbar och undrar om jag någonsin ska hitta hem igen. Men det gör jag, alltid, för varje gång jag vågar mig ut i tomheten så upptäcker jag efter en stund att den är öppen. En portal, en ingång, en öppning där jag också är buren och mottaglig. Älskad. Så älskad. Jag tappar bort mig, tappar kontakten, försöker bevara mig själv bland intryck, relationer och gamla traumarester. Jag blir överväldigad, trött och överlämnar mig. Faller in i kärleken som möter upp, igen och igen. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det är inte helt lätt att hitta en framkomlig väg i sitt inre när man rör sig i snårig terräng. Den här hösten gör jag en riktig djupdykning ner i rum som jag inte riktigt hittat in till förut. Jag har varit där, utforskat, tagit om hand men något får mig att stöta på patrull. Jag dyker och lyssnar lyhört in hur olika delar försöker hjälpa och skydda mig. Jag närmar mig nyfiket och empatiskt och lär känna dem, dessa delar av mig som ännu inte vet hur bra de kan få ha det hos mig. Jag beskyddar dem nu. Välkommen att följa med och se hur jag själv gör för att ta hand om det vilsna, arga, defensiva, ledsna, rädda som finns i mina egna halvstängda/halvöppna rum. Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Någonting har kommit emellan mig och den djupa läkningen. Det är någonting med grunden, som om det fattas en hörnsten. Kanske är det hus som är jag är byggt på löst grus. Det är någonting med grunden, jag ser det igen och igen. Grunden, de tidiga byggstenarna jag fick. Det är som om det hade behövts fyra och jag bara fick tre. Någonstans blir det instabilt hur väl jag än tar hand om det hus jag har. Jag vill nå ner till grunden. Nå ner och bygga om. Få med de bitar som behövs för att huset ska hålla. Jag följer obehaget ner i djupen. Vi färdas genom skam och rädsla. Det skakar och känns som om något faller isär. Det är nog jag som går sönder, det jagbygge jag behövt leva med. Det finns något som jag bara får tillgång till när jag befinner mig på en plats jag inte vet hur jag ska ta mig an. Välkommen att följa med mig ner i mina egna djup! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Jag har flera gånger slutat arbeta med människor som en kärlekshandling mot mig själv. Jag vill få vara med på samma villkor, vara allt som är jag. Rollförväntningarna på min som hjälpare fanns såväl runt mig som inuti mig själv. Jag ville vara jämlik, försökte hitta dit och försöker än idag. Jag vet inte hur många gånger jag hittat styrkan i sårbarheten. Att man kan insjukna i styrka och tillfriskna i sårbarhet vet jag mycket väl och har gjort det många gånger om. Nu vill jag inte längre. Jag vill hitta in till de där rummen jag lärt mig hålla undan. Jag vill få vara och leva som en wounded healer. Inte en som en gång fick sina sår och därför blivit bra på att hjälpa, utan som en som står i kontakt med hela min mänsklighet i varje stund. Kanske är det extra viktigt för mig som växte upp med bilden av hjälparen utan egna behov av stöd och utan egen sårbarhet. Den vrångbilden etsade sig så djupt in i mig att den skadat mig illa. Följ med mig på min egen resa mot att få vara allt som jag är. Stark, skör, ledsen, glad, sårbar, vilsen, vis, arg, älskande och älskad. En resa där jag hoppas få spricka upp allt mer så att hela jag får komma fram. Inget märkligt egentligen, bara alldeles vanlig mänsklighet. Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

I det här avsnittet delar jag med mig av vad jag själv är i höst, vad jag lär mig av mitt eget inre utforskande. Jag pratar var jag kan gå vilse och delar med mig av något jag funnit som gjorde stor skillnad för mig. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Ruset som kan uppstå i en relation mellan en undvikande och en ambivalent kan ha en oemotståndlig dragningskraft. Man får känna sig hel, fri, trygg, rusig och levande på alla plan för en stund. Ruset kan få dig att gladeligen offra andra relationer som egentligen också är viktiga för dig. Ruset kan ändra dina prioriteringar i grunden så att du gör nästan vad som helst för att få uppleva det igen. Och igen. Men som alla droger så är kicken störst i början. Effekten avtar, men suget är kvar. Det här avsnittet handlar om ruset, hur du förlorar dig själv i jakten på det och hur du kan behöva avstå det för att verkligen finna det i djupet av dig själv. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.