Harrisons dramatiska historia

Vi möter företeelsen varje dag – på toaletten, när vi slänger saker i soptunnan, när vi källsorterar, när vi kör trädgårdsavfall till återvinningscentralen, när vi dammsuger och dammtorkar eller rensar garderober och källare. Överallt finns sådant vi måste göra oss av med – ofta ohälsosamt och illaluktande.Det är ämnen vi sällan pratar eller skriver om, och som nästan aldrig syns på film och tv, men som ändå är omöjliga att komma undan. Hur hanterade våra förfäder detta? Och är vår slit- och slängmentalitet verkligen något nytt?Tack vare skriftliga källor och arkeologiska utgrävningar vet vi i dag mycket om skräpets och avfallets historia. I Rom anlades Cloaca Maxima – en av stadens tidigaste stora avloppsanläggningar, enligt traditionen påbörjad omkring 600 f.Kr. – och den löper fortfarande under staden. Utgrävningar i antika stadsmiljöer har dessutom avslöjat imponerande rester av latriner och avloppssystem.Även medeltiden lämnar rika spår efter sig. I städer som London – men också i mindre nordiska miljöer – kan arkeologer följa hur avfall och orenlighet hanterades i vardagen. I svenska Söderköping har de tjocka kulturlagren bevarat organiskt material ovanligt väl: rester av byggnader, bortkastade ting och avfall ligger i lager under dagens gator, och samtida källor och fynd visar hur staden bokstavligen kunde stinka av det som människor och djur lämnade efter sig.I detta avsnitt samtalar historikern Dick Harrison och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om en av de verkligt stora – men sällan omskrivna – baksidorna av människans kultur: allt det skräp och avfall vi lämnar efter oss, och vad det kan berätta om livet förr.Bild: Medeltida illustration (ca 1450) som skildrar latrintömning: en kvinna tömmer sitt nattkärl genom ett fönster, en vardaglig men ohygienisk praktik i tät stadsmiljö. Okänd konstnär. Public domain, via Stockholms stadsmuseum/Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det fanns en tid – och den ligger bara några decennier bort – då bananbåtarna som fraktade solmogna frukter till Sverige från fjärran länder var närmast legendomsusade. Folk flockades till kajerna i Göteborg för att få en skymt av dem. Andra läckerheter – som ananas, kiwi, mango och passionsfrukt – var det bara ett fåtal förunnat att ens ha sett, än mindre smakat.De exotiska frukter som i dag kan köpas i snart sagt varje speceriaffär och livsmedelsbutik var länge okända för majoriteten av våra förfäder. De fick hålla till godo med äpplen och päron.När och hur kom de exotiska frukterna egentligen hit? Och varför heter de som de heter? Ofta döljer sig en spännande berättelse i frukternas förflutna – inte minst i deras namn. Varför talar engelsmännen om orange, medan vi säger apelsin, ett ord som bokstavligen betyder ”Kina-äpple”? Varför har frukten lime gett namn åt britter i allmänhet och deras sjömän i synnerhet – ”limeys” – med rötter i flottans citrusransoner mot skörbjugg? Och hur kommer det sig att dagens kiwifrukter en gång kallades ”kinesiska krusbär”?Kring frukterna finns också en fascinerande historia av portugisiska kulinariska fynd i Sydöstasien, spansk kulturspridning i Amerika via conquistadorerna och besynnerliga växthus i botaniska trädgårdar och på europeiska lantgods.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om de exotiska frukternas väg in i vår kultur – och om historierna som gömmer sig i varje fruktskål.Bild: AB Banan-Kompaniets marknadsföring av Fyffes bananer från jubileumsutställningen i Skänninge 1929, arrangerad i samband med stadens 400-årsjubileum av Gustav Vasas stadsprivilegier. Foto: Karl Johan Stenhardt, CC BY-NC, via Östergötlands museum.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ragnar Lodbrok är en av den medeltida nordiska sagalitteraturens största kändisar. De isländska krönikörerna älskade att berätta om Ragnars och hans söners hjältedåd, och i det sena 1100-talets Danmark hade Saxo Grammaticus mycket att förtälja om denna veritabla superviking. Fascinationen har hållit i sig ända fram till dagens tv-serier. Men vem var Ragnar? Har han existerat? Och vad skall han egentligen ha uträttat?Till det märkligaste med Ragnar Lodbrok hör att historierna om honom endast i liten utsträckning fokuserar på klassiska hjältedåd. Framför allt tyckte de medeltida nordborna om att berätta om Ragnars många kvinnohistorier – med Ladgerd, Tora, Aslög med flera. Ragnar var krigarhövdingen som styrdes av sina känslor, som ideligen förälskade sig och var beredd att gå över både människolik och monster för att få sina kvinnor (vilka, väl att märka, inte alltid var intresserade av att ha honom).De söner han fick skildras däremot som brutalast möjliga våldsverkare, utan ett uns av charm. I berättelserna om deras härjningar i England och på den europeiska kontinenten möter vi just den typ av blodbesudlade och giriga vikingar som dåtidens européer skall ha fruktat så mycket och bett till Gud om beskydd mot. Kort sagt, sagan om Ragnar och Ragnarssönerna är ett stycke medeltida fantasy som få nutidsmänniskor känner till, trots att Ragnar själv tillhör allmänbildningen bland vikingaentusiaster.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Ragnar Lodbrok och hans söner.Bildtext: En lindorm utan ben och vingar, tecknad av John Bauer 1911: en ung man med svärd i kamp mot sagoväsendet. Bilden speglar den svenska sagotraditionen och nationalromantikens bildvärld, publicerad i Guldslottet, Barnens julbok nr 13 (1911) till sagan “Jungfrun i rosiga molnens borg”. Illustration: John Bauer. Public domain, via Flickr.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

”Där låg ett skimmer över Gustavs dagar, / fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill”, skaldade Esaias Tegnér, och otaliga svenskar har allt sedan dess drömt sig tillbaka till 1770- och 1780-talen, när Gustav III härskade över Sverige. Kungen var en mästare på att skapa propaganda för sig själv och sin regim, och än idag har folk i gemen en påfallande ljus och positiv bild av honom.Men den historiska verkligheten var betydligt mer komplex. Gustav III var den banbrytande svenske kulturfursten som också var en krigarkung, opera- och teaterentusiasten som genomförde ett fullständigt onödigt angrepp på Ryssland, entreprenören som berikade sig på transatlantisk slavhandel, politikern gjorde statskupp och upprättade en kunglig diktatur som var så avskydd inom adelsleden att han till slut blev mördad.Ju mer vi studerar Gustav III, desto svårare blir det att förhålla sig neutral till honom. Han var en upplyst despot som ville förändra Sverige till det bättre, men eftersom han satte i system att förställa sig och uppvisa falska attityder var det omöjligt att räkna ut vad han egentligen tyckte och tänkte. Redan under Gustavs egen livstid var han följaktligen en mycket kontroversiell gestalt, föremål för allt från devot beundran till illasinnat skvaller.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Gustav III – en av Sveriges mest berömda kungar, men också en av de mest problematiska.Bildtext: Gustav III avbildad 1772 i den så kallade kuppmakaruniformen efter statskuppen som stärkte kungamakten. Porträttet visar Serafimerorden, Nordstjärneorden och Vasaorden, samt den vita armbindeln som blev en detalj i officersuniformen efter kuppen. Verkstad av Alexander Roslin. Public domain, via Nationalmuseum/Flickr.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har alla sett dem på film, läst om dem i böcker eller serietidningar och hört talas om deras blodiga bravader: gladiatorerna, de förslavade krigare som utkämpade dueller till döds på antikens amfiteatrar. Men frågorna är många. Hur uppstod gladiatortraditionen, hur såg en gladiatorstrid ut, vilka typer av gladiatorer fanns det, och när gick ridån ned för spektaklen?Rötterna till gladiatorernas tvekamper är att söka i begravningsritualer, vid vilka människoblod – trodde man – måste spillas för att de dödas andar skulle få det bättre. Seden uppstod i syditalienska Campanien och spred sig omkring år 300 f.Kr. till Rom, där man lärde sig att älska underhållningsvåldet.Det blev vanligt att förmögna romerska karriärister bjöd på gladiatorspel för att bli populära, och en mängd gladiatortyper introducerades – till exempel retiarius, ”nätmannen”, secutor, ”förföljaren”, essedarius, ”vagnskämpen”, sagittarius, ”bågskytten” till häst, och många fler. Kring gladiatorspelen utvecklades en omfattande kultur med gladiatorskolor och träning, och de skickligaste gladiatorerna kunde bli föremål för idoldyrkan av både krigisk och sexuell natur.De kristna kyrkofäderna och biskoparna, som avskydde striderna, kunde indignerat konstatera att deras församlingsmedlemmar var lika entusiastiska som övrig publik. Ända till 400-talet e.Kr. var gladiatorspelen ett stort folknöje i Sydeuropa, Nordafrika och Främre Orienten.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om gladiatorerna i det antika Rom.Gladiatorer i strid, avbildade på den så kallade Zlitenmosaiken från Leptis Magna i dagens Libyen, troligen 100-talet e.Kr. Mosaiken ger en ovanligt konkret inblick i romerska arenans våld, utrustning och underhållningskultur i Nordafrika. Okänd upphovsperson. Public domain (PD-Art), via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag är USA en global supermakt, och så har det varit ända sedan andra världskrigets slut. Det är ingen överdrift att beteckna presidenten i Vita huset som jordens mäktigaste man. Annat var det i mitten av 1700-talet: då existerade inte USA, och den politiska konstruktion som sedan skulle bli en världsmakt utgjordes av några sinsemellan fristående brittiska kolonier vid den nordamerikanska östkusten.Så sent som 1763 framstod Storbritannien som den stora segraren i kampen om Nordamerika, men redan ett decennium senare bröt det koloniala imperiet samman i ett utdraget krig, i vilket kolonisterna reste upprorsfanan under män som George Washington och Thomas Jefferson. Till en början hade Storbritannien alla trumf på hand: de såg till att kolonisternas slavar gjorde uppror, de fick den nordamerikanska urbefolkningen på sin sida, och de hade betydligt bättre arméer till sitt förfogande, med gott om tyska legosoldater.Men sedan hände något: kolonisterna lyckades förvandla upproret till ett världskrig, i vilket Frankrike och Spanien öppet allierade sig med dem, och i vilket mängder av stater – såväl Ryssland och Sverige som Osmanska riket och Bägge Sicilierna – uttryckligen motsatte sig den brittiska flottan och dess metoder för att kontrollera världshaven. Och därmed öppnades vägen till grundandet av en helt ny stat: United States of America.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om nordamerikanska frihetskriget – varför det bröt ut och hur det utkämpades.Bildtext: Delaware-regementet i slaget vid Long Island den 27 augusti 1776, en tidig och avgörande drabbning under USA:s frihetskrig som tvingade Washingtons armé till reträtt från New York. Målning: Domenick D’Andrea. Public domain, via Flickr (National Guard Bureau).Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter att den industriella revolutionen hade inletts i Storbritanniens bomullsspinnerier slog världshistorien in på en helt ny väg. Bondesamhället, som växt fram mellan 8000 och 3000 f.Kr., fick lämna plats för industrisamhället. Men utvecklingen var långt ifrån problemfri, och det fanns gott om folk som drabbades hårt av utvecklingen.Mekaniseringen av produktionen av bomullstyg blev en oerhörd succé. Nu fick alla, även vanliga bönder och arbetare, råd att köpa åtråvärda kläder. Folk började till och med använda underkläder av bomull, något som tidigare varit att betrakta som en lyx förunnat blott de verkligt förmögna.Efter att ångmaskiner blivit vanliga vid fabrikerna gick utvecklingen ännu snabbare. Men för varje framgång uppstod nya flaskhalsar och problem, vilka pockade på lösningar. Följden blev ännu mer ny teknik inom ännu fler branscher. Som ringar på vattnet fortplantade sig revolutionen till allt fler näringar: kemisk industri, metallurgisk industri, och så vidare.Inom kort började britterna anlägga järnvägar och revolutionera transportsektorn. För varje år som gick rullade hjulen allt snabbare – men mycket av det värsta slitet utfördes av fabriksarbetande barn, och det fanns gott om hantverkare som sammanslöt sig för att förstöra de maskiner som tog jobben från dem.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om hur industriella revolutionen knuffade in världen i industrisamhället, med kedjereaktioner som transformerade vår värld på ett oåterkalleligt vis.Bildtext: Utsikt över “Black Country” väster om Birmingham i England, ett av 1800-talets mest industrialiserade områden präglat av kolgruvor, masugnar och järnverk – en miljö som illustrerar industrialiseringens genomslag i brittisk tungindustri. Illustration ur Griffiths’ Guide to the iron trade of Great Britain (1873). Public domain, via Flickr/Internet Archive.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under andra hälften av 1700-talet förändrade människan grundbetingelserna för sin existens och sitt samhälle. Förändringen skedde på ett sätt, och med konsekvenser, som endast kan jämföras med introduktionen av jordbruk under yngre stenålder. Med början i England och Skottland tog våra förfäder ett stort och avgörande kliv in i industrialismens era. Vi vände den gamla världen ryggen och inträdde i nutiden.Industriella revolutionen i Storbritannien är en av de mest genomanalyserade och omdiskuterade händelserna i världshistorien, och det med rätta. Det var på en och samma gång en halsbrytande hastig förändring av produktionsmetoder och brutalast möjliga omvandling av mänskliga levnadsvillkor. Men varför skedde allt detta just på 1760-talet och 1770-talet, och varför just i Storbritannien? Varför inte i Kina på 1200-talet eller i Italien på 1600-talet? (Tekniskt sett hade det varit fullt möjligt.) Varför inleddes utvecklingen just inom textilbranschen, med arbetsbesparande maskiner för bomullsspinnare? Vilka entreprenörer och uppfinnare gick i spetsen? Frågorna är många, och för att få svar måste vi lära känna män som James Hargreaves, Richard Arkwright, Samuel Crompton och James Watt – uppfinnare som förvisso inte är på allas läppar idag, men som tog initiativ som bröt upp dörren till nutiden.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om industriella revolutionens begynnelseskede.Bildtext: Mekaniska vävstolar i arbete i Storbritannien 1835 – en central teknik i bomullsindustrins genombrott under industrialiseringen, som förändrade produktionstakt, arbetsvillkor och stadsliv. Illustration av T. Allom, gravyr av J. Tingle. Public domain, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under de senaste åren har antalet totalitära stater ökat kontinuerligt. I stora delar av världen är folk skeptiska mot demokrati och föredrar att lyda under starka ledare, även om det sker till priset av personlig frihet och internationell fred. Kort sagt, det våras för diktatorerna.Diktaturer är inget nytt, men basen för, och logiken bakom, envåldshärskarnas maktinnehav har förändrats betydligt under seklernas gång. I det republikanska Rom var ”diktator” en titel som bara fick innehas i som mest ett halvår, när staden befann sig i djupast möjliga kriser – och ju snabbare diktatorn lämnade ifrån sig ämbetet, desto större ära fick han. Några sekler senare utvecklade emellertid de romerska kejsarna allt större ambitioner – de länkade sitt ämbete till himlen, framställde sig som gudomliga viceregenter och krävde all makt på livstid. På medeltiden, 1500-talet och 1600-talet övertog många europeiska kungar dessa pretentioner, men därtill kom nya idéer: tänkare som Thomas Hobbes och 1700-talets ”upplysta despoter” menade att diktatorn härskade i kraft av sitt överlägsna förnuft, att envälde var bästa möjliga statsskick. I nästa fas, på 1800-talet och 1900-talet, tillkom ännu en aspekt: idén att makt är rätt, att makten i sig legitimerar diktatorn. Resultatet av denna utveckling har varit fruktansvärd, något alla med ett minimum av kunskap om det senaste århundradets tragiska historia kan intyga.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om diktatorer och diktaturer från antiken till nutiden. Bildtext: Italiens respektive Tysklands diktatorer, Benito Mussolini och Adolf Hitler, vid Mussolinis ankomst till München den 28 september 1938, på tröskeln till Münchenöverenskommelsen som styckade Tjeckoslovakien och blev en vändpunkt i Europas väg mot krig. Foto: Bundesarchiv, Bild 146-1969-065-24, CC BY-SA 3.0 DE, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Få högtider upplevs som lika äktsvenska som midsommar. Det svenska midsommarfirandet skiljer sig markant från motsvarande helger i andra länder, och när svenskar vill framhäva något genuint nationellt lyfter de ofta fram just midsommaren – med dess typiska inslag: maten, midsommarstången, dansen, lekarna och till och med alkoholen.Men hur växte våra midsommartraditioner och ritualer egentligen fram? Vad är bakgrunden till sill och färskpotatis, jordgubbsfrossa och stångresning? När skrevs "Små grodorna"? Hur länge har jordgubbar ens existerat? Frågorna är många – och svaren ofta överraskande. Ingen svensk i sina sinnens fulla bruk hade ätit färskpotatis före 1900-talet, och sill var en gång raka motsatsen till festmat. ”Små grodorna” är i själva verket en gammal fransk militärmarsch, och mycket talar för att midsommarstången är ett senmedeltida kulturarv från Tyskland. Supandet, däremot, kan ha vikingatida rötter.Men midsommar är mer än ritualer och rätter. Det finns flera historiska händelser som starkt förknippas med högtiden, exempelvis Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 samt ”midsommarkrisen” 1941, då den svenska regeringen tvingades tillåta en tysk stridsdivision att färdas genom landet – från Charlottenberg till Haparanda – för att delta i kriget mot Sovjetunionen.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den svenska midsommaren – dess traditioner, historia och överraskande ursprung.Bild: Majstången reses. Oljemålning av Hugo Salmson. Skildrar midsommarfirande i Rättvik med majstångsresning, dans och folkmusik i ljus sommarnatt. Män och kvinnor i sockendräkt deltar i festligheterna medan barn, äldre och en präst samtalar vid sidan om. En kvinna håller sin baby i famnen, och nymånen lyser över scenen.Källa: Dalarnas museum via DigitaltMuseum, identifikationsnummer ÅH 0002.Licens: Bilden återges med tillstånd i enlighet med gällande upphovsrättsliga bestämmelser.Lyssna också på Svensk matkultur från medeltid till nutid – Sås och tro.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Franska revolutionen hade börjat bra 1789, och under de två åren som följde förvandlades det franska samhället till det bättre, och på ett fredligt vis. Nationen tog stora kliv mot framtiden. Men sedan hände något.Från och med 1792 spårade revolutionen ur och gick in i en fruktansvärd fas, i vilken ingen kunde känna sig säker. Fullständigt oskyldiga människor kunde lynchas eller dömas till döden medelst giljotin. I spetsen för utvecklingen stod ”den omutlige” Maximilien Robespierre, som själv slutade på schavotten sedan andra politiker blivit så rädda för sina egna liv att de beslutat sig för att störta honom.Skräckväldet, la Terreur, visar oss människan i hennes allra sämsta stunder. Historien blir inte bättre av att terrorn var fullt medveten och högst offentlig: det var meningen att folk skulle lära sig att frukta och darra inför risken att mista huvudet. Revolutionen skulle räddas genom grövsta möjliga våld mot misstänkta eller verkliga regimkritiker. Motorn i utvecklingen var krig: när Frankrike drogs in i väpnad konflikt med grannländerna blev det mycket lättare än förut för de revolutionära grupperingarna i Paris att angripa varandra och ta initiativ till utrensningar.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om franska revolutionens blodigaste skede, det skräckvälde som skördade tusentals oskyldiga människors liv åren 1793 och 1794.Bildtext: En avrättning med giljotin på Place de la Révolution (dagens Place de la Concorde) i Paris omkring 1793, under den franska revolutionens terrorvälde – en bild av hur dödsstraffet blev ett offentligt politiskt verktyg. Målning av Pierre-Antoine Demachy (1723–1807). Public domain via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

År 1789 kollapsade det franska enväldet i en kaskad av politiska, ekonomiska och sociala omvälvningar. Reform efter reform gjorde året till en vattendelare i västvärldens politiska historia.Det gamla ifrågasattes, och visionen om en bättre ordning tog form. Kungar och adelsmän tvingades dela makt med fler – inte minst med en växande och allt rikare borgerlighet. Feodala privilegier avskaffades, och principer om mänskliga rättigheter slogs fast på papper. Världen skulle inte bli sig lik.Men varför hände det? Hur kom det sig att kung Ludvig XVI till slut sammankallade generalständerna – den franska ståndsförsamlingen som inte hade mötts på mycket länge – och därmed släppte loss krafter som snart hotade att krossa monarkin? I efterhand kan beslutet framstå som ödesdigert. Några år senare avrättades både Ludvig XVI och Marie Antoinette med giljotin.Och vad fick de missnöjda folkmassorna i Paris att inte bara invänta förändringar, utan att själva ta initiativet – beväpna sig och storma den gamla fästningen Bastiljen den 14 juli 1789? Det är den händelsen som ligger till grund för att Frankrikes nationaldag firas just den 14 juli.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om franska revolutionens första skede: varför revolutionen bröt ut och hur den tog sig uttryck innan utvecklingen spårade ur i skräckvälde.Bild: Stormningen av Bastiljen i Paris den 14 juli 1789, en symbolisk startpunkt för den franska revolutionen och monarkins maktförlust. Målning av okänd konstnär. Public domain, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Många av filmhistoriens mest kända verk har historien som tema – Ben-Hur, Gladiator, Ivanhoe, Braveheart, De tre musketörerna med flera. Andra filmer har blivit så ryktbara att de själva har blivit en del av historien och omgivits av myter, vilket gör det svårt att skilja sanning från bluff. Hit hör inte minst några av de stora Hollywoodfilmerna på 1940-talet, som Casablanca och Riddarfalken från Malta. I det här avsnittet ger vi oss i kast med några av dessa filmer och granskar deras historiska aspekter i detalj.Särskilt intressanta är de individer som förekommer i filmerna. Har de funnits eller inte? När vi tittar närmare på flera av dem visar det sig snart att förvånansvärt många faktiskt har verkliga förlagor. När Orson Welles skapade huvudpersonen i Citizen Kane utgick han från tidningsmagnaten William Randolph Hearst, som fortfarande levde – och som försökte stoppa filmen när han förstod hur nära förebilden låg.I andra fall är det mer komplicerat. Tarzan har en förlaga – men inte i form av en verklig person, utan som en litterär föregångare: Mowgli i Djungelboken nämns ofta som en viktig inspirationskälla. Zorro är, åtminstone delvis, knuten till legenderna kring den mexikanske banditen Joaquín Murrieta. Men hur är det med Ben-Hur, Röda nejlikan och d’Artagnan – har de också funnits på riktigt?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om historia på film: vad är sant och vad är falskt?Bild: Ben-Hur-affischen från 1959, med Charlton Hestons Judah Ben-Hur i centrum och stridsvagnsloppet som filmens dramatiska höjdpunkt. Konst: Reynold Brown. Public domain, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.