Svenska med Kalles Podcast

Mina föräldrar frågade trädexperten: “ska vi hugga ner eken i trädgården”. Experten på träd svarade: “en ek växer i 400 år och dör i 400 år, jag skulle inte hugga ner den”.Tidsperspektivet svindlar. Jag är glad om jag får leva i 100 år. Och när jag dör, dör jag knall och fall (= direkt). Ekens logik är en annan.Orden är gåtfulla. Lever man så lever man väl? Hur kan man dö i 400 år? Jag kan för lite om biologi i allmänhet och träd i synnerhet för att tolka uttalandet.Det finns minst två sätt att betrakta människans litenhet, rumslig och tidslig. Människan är en minimal prick i ett oändligt universum. En människas liv är försvinnande litet på en oändlig tidslinje Hela mänsklighetens historia är mindre än en millimeter.Även den höga eken står sig kort. Rymden expanderar. Eonerna sträcker ut sig.Trädets sammanhang är ofattbart. Tänk på solens ljus. Tänk på en enda foton (fotåån) Den ska färdas hela vägen genom rymden till bladets yta. Tänk på vattenmolekylen. Den ska färdas från markens fukt, genom stammen till kvistens yttersta spets. Lövet behöver ljus och vatten. Och luftens syre som omger det. Så kan det skapa näring åt trädet.Trädets sammanhang är både astronomiskt och mikroskopiskt. Det lever i två dimensioner som vi människor är utestängda från. Och dess tid är oöverskådlig. Eken kan födas innan mig och dö långt efter mitt sista andetag.Minns du dikten Jag knackar på stenens dörr?Ändå är de nära oss, träden. Jag ser dem från fönstret i min lägenhet. Jag kan känna deras doft. Jag kan röra vid deras bark. Deras massa ligger pressad på bordet bredvid mig, i böckerna jag läser.Och ändå berättar träden om ett sammanhang som är större än mitt. De är inte bara temat för en filosoferande svensklärares text. De utgör också hem och föda åt fågeln, ekorren och skalbaggen. Myran klättrar upp och ner längs dess stam. Jag vet inte varför. Syftet är okänt för mig.Filosofen Horatius fantiserade om att hans ord skulle motstå tidens tand. Ordet är poetens ek. Poeten fantiserar om att leva i evighet genom ordet. En story på Instagram lever i 10 sekunder. En text i din inkorg/på Substack varar i 10 minuter om jag har tur.De flesta av oss är vare sig ekar eller poeter. Vi gör saker här och nu. Vi lagar lunchlåda till imorgon. Vi planerar nästa veckas möten.Men våra handlingar ekar in i framtiden.De som kommer efter kan höra deras eko.*Som att jag ofta tänker på min farfar. Han var en lugn och plikttrogen man. Det var flera år sen han gick bort nu. Men jag minns hans småländska dialekt och hur han satt med sitt korsord. Hans sätt att vara skapar en återklang, ett eko i mig.Eken kommer eka även efter 400 + 400 år. Även den här texten är ett eko av alla ekar som ekat. Så kommer också våra ekon klinga en stund efter att sista tonen är spelad.Låt din söndags eko av forna söndagar klinga vidare till söndagar som komma skall, dina och efterkommandes.Lite grammatik:en ek / många ekar - ett namn på ett trädett eko / många ekon (substantiv)|att eka (verb) - när ljudet studsar tillbakaekar (presens)har ekat (perfekt particip) This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Förra texten handlade om att inte ha koll. Någon nämner ett namn som alla andra verkar känna till. Eller en låt eller ett tv-program. För mig händer det ofta med komiker. Inte skådespelare generellt alltså utan komiker som gör stand-up och tv-serier. Det intresserar mig inte så mycket bara.Ett annat stort hål i min sociala kompetens är fotboll. Väldigt många är intresserade av fotboll. Och det gäller folk från hela världen. Att heja på ett lokalt och ett internationellt lag, att ha koll på ligor och matcher och de senaste spelarna är en social tillgång. Folk verkar kunna prata om fotboll i all evighet. Jag kan bara inte engagera mig. Jag har försökt.Att inte ha koll på det gemensamma kan bidra till social ensamhet, i högre eller mindre grad.Det omvända dåDet är lika vanligt att ha intressen som ingen annan delar. För länge sedan jobbade jag för föreningen Fältbiologerna i Hälsingland, Gästrikland och Dalarna. Jag hjälpte en klubb med tre tjejer i Söderhamn, en liten stad strax norr om Gävle. En av tjejerna var Söderhamns enda punkare i sin ålder. I alla fall kände hon så. Hon hade ungefär samma stil som sångaren i The Cure. Det enda hon kände för Söderhamn var att hon vill flytta därifrån. Hon upplevde inte verklig gemenskap med någon. Så minns jag det.Så kan det nog vara för oss lite till mans (för många/de flesta). Jag köpte till exempel tre böcker i torsdags. Det var Birgitta Lillpers nya roman och diktböcker av Fredrik Nyberg och Marie Silkeberg. Jag har läst delar av alla nu i helgen. Men om någon frågar vad jag gjort är det knappast något jag kommer ta upp. Jag har några få vänner som är intresserade av litteratur, ännu färre som läser poesi. På jobbet har det i princip noll värde som social valuta.På en arbetsplats kan folk skapa allianser kring gemensamma intressen. Det kan vara intressant att studera. Två personer hittar varandra kring träning, några andra pratar om sina katter och en tredje konstellation (grupp) formas kring matlagning. Innan semestern hamnade jag på lunch med två kollegor med stort och liknande musikintresse. Plötsligt kunde vi sitta och prata musik i över en timme oavbrutet. Det hade inte varit lika lätt om en fjärde varit med som inte haft vårt intresse.De få nyfiknaJag har en kompis med en talang för att vara nyfiken. Jag minns första gången vi träffades under en flytt. Jag nämnde något om att jag var språklärare. Han började genast ställa intresserade följdfrågor. Jag insåg hur sällan jag är med om det. Om man hittar någon med gemensamma intressen kan ett samtal lätt fördjupas. Men att någon börjar fråga nyfiket om något som är nytt för dem, det är ovanligt. Jag försöker öva mig på det. Men det är inte så lätt. Jag kan tänka mig att det är ännu svårare på ett språk man lär sig.Å andra sidan borde det vara okej att fråga om en kultur som är ny för en. Min erfarenhet är att inte så många gör det. Jag vet inte varför. Känns det kanske ofint på något sätt? Vet man inte vad man ska fråga? Jag minns en kvinna som frågade om hur svenskar ser på hennes hemland. Det var en intressant fråga som var svår att besvara. Men det blev en intressant diskussion.Det egnaAtt vara ensam med sitt eget borde rimligen drabba många som är nya i ett land. Har du erfarenhet av det? Det måste vara en speciell situation att vara ensam från ett land eller ett helt kulturområde på till exempel en arbetsplats eller i en klass. Jag antar att det är personligt hur mycket man ser det som ett problem. Jag har en kille på jobbet som har väldigt smal musiksmak. Jag tjuvkikar ibland på vad han lyssnar på på jobbet. Han pratar gärna om det om han får frågan. Men jag gissar att ha inte förväntar sig det. Det hör till en annan sfär med andra människor. Antar att en del förhåller sig lika till sin nationella och kulturella tillhörighet på till exempel jobbet och i skolan.Men är det inte lite trist att man inte tar vara på folks olika erfarenheter. Både specialintressen och olika kulturella erfarenheter är berikande tänker jag. Vill vi inte ha ett klimat där det är lätt för folk att berätta om sina intressen och det som är viktigt för dem? När det gäller olika kulturer verkar det hjälpa med en större mångfald i en grupp. Min förra arbetsplats var sådan. På mitt nuvarande jobb finns en arbetsgrupp där flera har invandrarbakgrund. Det gör det mer naturligt att frågor om kultur och identitet kommer upp. Och det är ofta intressant att diskutera och lära sig mer om.Olika allmänbildningarJag frågor kollegan om det var en bra omgång av På spåret. Hon hade kunnat en 10-poängsfråga om Warszawa. En annan anslöt och berättade att han aldrig såg programmet i efterhand. Jag berättade att jag tagit en kebabrulle på City Kebab och slagit mig i slang med en ung eritreansk kille som kände igen mig från Svenska med Kalle. “En annan slags allmänbildning”, lade jag till. Och det är ju så det är tänker jag. Våra intressen och nyfikenheter drar oss åt olika håll. I den bästa av världar kan vi mötas och berätta om våra upptäckter och upplevelser. Alltför ofta håller vi oss på vår kant istället.Ja, vad tycker du? Är det utopiskt att önska sig bryggor över olikheter och mellan människor med skilda intressen och erfarenheter? Kanske vi bara ska låta folk vara ifred och sköta sitt. Jag tycker ändå en nyfiken värld låter mer intressant. Förhoppningsvis vill du vara med och göra den snäppet mer nyfiken.Skulle någon till äventyrs vara intresserad att läsa det senaste från Lillpers, Nyberg eller Silkeberg diskuterar jag förstås gärna de böckerna. Men vill du berätta något om de senaste nyheterna inom fotbollen funkar det också.Jag önskar dig en söndag i balans mellan det egna och det gemensamma./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Låt mig pröva en tanke jag fick när jag läste på om Edith Södergran. Jag tänker på vad vi gör med berättelser om kända personer. Jag menar konstnärer, artister, författare, kulturpersoner, politiker, kändisar och så vidare. Vi kan inkludera alla som är offentliga. Men jag tänker framförallt på författare just nu.Bilden av EdithMånga som pratar och skriver om Edith Södergran upprepar samma sak. Blanda inte ihop diktjaget i dikterna med privatpersonen. Det gjorde man tydligen mycket förr. Det finns inte jättemycket biografiska fakta om Edith Södergran. Ibland har man skrivit hennes biografi utifrån hennes dikter. Men man har inte haft så mycket stöd för att tolka det så. Det har varit spekulativt.Ett problem är förstås att man berättar en berättelse som kanske bara är fantasier. Man skapar då också en bild av poeten som blandar ihop sig med hennes verk. Bilden av konstnären påverkar hur vi tolkar konstverket.En annan risk är att vi förminskar Södergrans poesi. Vi missar vad hon gör poetiskt när vi tolkar dikterna för personligt. Hennes “jag” i dikterna skriver fram ett nytt subjekt. Hon gestaltar ett nytt sätt att vara och tänka som människa. Det intressanta är inte vad dikterna säger om privatpersonen Edith. Det viktiga är att hon skapar nya sätt för oss att vara. Då kan vi tolka Södergran mer idéhistoriskt än biografiskt. (Alla läser och tolkar förstås som de vill. Litteraturvetenskapen har rört sig bort från biografisk tolkning. Jag är nyfiken på vilka tolkningar som kan ge oss mest. Och av att reflektera över den här frågan.)Det här med uttrycket skriva fram. Låt mig säga något om det. Jag tycker det är lite intressant. Jag har framförallt hört det i akademiska sammanhang. Från Korp Språkbanken får jag 623 träffar på “skriva fram”. Då har jag inte sorterat ut meningarna där det är partikelverb. Det är i alla fall inte jättevanligt. Ett exempel därifrån är “skriva fram landsbygden”. Det betyder ungefär att gestalta eller skapa en bild av landsbygden. Skriva fram betonar att texten konstruerar ett sätt att tänka om landsbygden. Jag tror det hänger ihop med tankar om att språket är med och skapar verkligheten. Bara mina spekulationer”.Och Karin BoyeMitt intryck är att kvinnor oftare tolkas personligt och privat på det här sättet. Nu har jag inga källor att referera till. Men det är något som upprepas i många diskussioner om mottagandet av litteratur. Hur det än är med det, fick diskussionen om Edith Södergran mig att tänka på en annan känd kvinnlig poet, Karin Boye. Här har man på liknande sätt tolkat privatpersonen genom dikterna. I Boyes fall finns andra intressanta saker att ta upp dessutom.För några år sedan läste jag Johan Svedjedals biografi om Karin Boye. Där diskuterar han tidigare biografier och tolkningar av personen Boye. I en podcast som du kan hitta här säger Svedjedal att “Karin var en kul tjej, det glömmer vi ofta”. En anledning kan vara att hennes självmord har påverkat tolkningen av hela hennes liv. Jag tror också att hennes högtidliga och allvarliga dikter påverkar bilden av personen. Det är lätt att tänka sig en väldigt seriös person vid pennan, när man läser henne.Och än sen då?Vad spelar det för roll vad vi tror om gamla poeter? Jag tror det finns flera skäl att tänka på det. Om jag börjar med det mest generella. Jag tror det säger något om hur vi skapar berättelser och föreställningar om andra människor. Vi kan kalla det fördomar. I så fall får vi acceptera att vi alla gör det hela tiden. Det är ytterst mänskligt. Men vi kan vara skeptiska och kritiska mot våra förhastade slutsatser om andra.Jag tror det här är viktigt när vi diskuterar frågor om invandring och integration. Det är väldigt lätt att köpa (acceptera) generaliserande tankar om hela grupper av människor. När sådana sätts i spel politiskt kan det bli farligt. Det vi kan göra är att granska och utmana sådana fördomar, hos oss själva och andra. Det kan börja med den enkla frågan “stämmer det där verkligen?” eller “är det så enkelt?”.Jag har säkert nämnt det förr. Men det här anknyter till författaren Chimamanda Ngozi Adichies TED-talk om faran med en enda berättelse. Vare sig vi pratar om en människa eller en grupp så finns det alltid flera perspektiv som är giltiga. Människor är komplexa. En beskrivning eller berättelse kan inte fånga in oss. Karin Boye kan både vara en högstämd skald och en kul klipsk självironisk tjej.Och ännu mer än sen då?Och sen fungerar personer som Boye och Södergran som exempel på vad vi kan säga, skriva, skapa och göra i offentligheten. De blir mönster för vilka vi kan vara. Och vare sig vi vill det eller inte kommer de också läsas som kvinnor. Och då blir de exempel på vad kvinnor kan göra och vara i offentligheten. Vi kan berätta berättelser som begränsar eller berättelser som öppnar. Vi kan odla enfald och entydighet eller mångfald och mångtydighet. Alla former av uttryck som bryter eller skaver mot en norm har potentialen att skapa mer utrymme. Mer utrymme för oss alla tänker jag. Det är därför jag tror Vierge Moderne var så djärv (modig) på sin tid. Få kvinnor hade uttryckt sig på det sättet vid den tiden.Än män då?Men gäller det här verkligen bara kvinnor? Det känns vanligare att prata om begränsande stereotyper i samband med kvinnor. Men samma diskussion finns om män, mansroller och maskulinitet. Jag kom att tänka på ett exempel. För länge länge sedan, när jag bodde i Gävle faktiskt, läste jag boken Ställd (Stiffed på engelska) av Susan Faludi. Den handlar, som jag minns det, om hur föreställningar om maskulinitet begränsar och skadar män. Jag minns särskilt hur hon tolkade rockstjärnan Anthony Kiedis, sångare i Red Hot Chili Peppers, i relation till den maskulina rockstjärnemyten. Jag minns att jag tyckte det var intressant. Jag var stort Chili Peppers-fan på den tiden. Tesen var ungefär att Kiedis fallit offer för sina egna föreställningar om den manliga rockstjärnan. Poängen i det här sammanhanget: diskussionen handlar lika mycket om män som kvinnor och bortom den dikotomin.Ett sidospår kan vara basisten Flea som nyligen släppte en jazzskiva. Han berättade i en intervju om sin djupa osäkerhet att spela jazz och att dela sin musik med jazzmusiker. Där har vi en annan typ av föreställning som håller tillbaka: “jag är bara en rock dude, jag får inte göra det här”.Och varför inte en filosof när vi ändå är igång?Jag har länge velat läsa den rumänske filosofen E. M. Cioran. Han är känd för att vara en extrem pessimist. Jag brukar finna sådana upplyftande att läsa. På biblioteket hittade jag en översättning av hans första bok On the heights of despair (på förtvivlans höjder). Det är verkligen en beckmörk buffé Cioran bjuder in till. Kapitlen heter saker som The passion for the absurd, Weariness and Agony, Despair and the Groteusque, The World in Which Nothing Is Solved och så vidare. En lång radda munterheter.I alla fall är det intressant att läsa översättaren Ilinca Zarifopol-Johnstons förord. Han skriver om översättarens relation till författaren: “Like Jacob who wrestled a mysterious being all night long, the translator struggles silently with the author until he blesses him or lets him go. Like Jacob, he wants to know his opponent, to see him face to face…”Han berättar han om när han träffar Cioran. Han hoppas att författaren ska vara en “ung” gammal man (Cioran är då 80 år gammal). Genom texter föreställer sig Ilinca en ung man som krockar med den riktiga personens ålder. Och han blir inte besviken. Han träffar en vital äldre herre som inte vill ta hissen och tar med honom på en rask promenad genom Paris. Just det, Cioran flyttade till Frankrike och skrev efter det på franska. Ännu en historia om exil och att byta land och språk.De flesta har väl någon erfarenhet av att träffa en person vi läst eller sett på scen eller i en film? Sådana möten kan vara intetsägande, pinsamma, göra en besviken eller i bästa fall överraska en positivt. Sällan är väl en person som man tänkt sig? Sådant kan ändå vara värt att fundera över när vi lätt skapar så kallade parasociala relationer med folk genom sociala medier etc.En liten kulturell mumsbit förresten. När man har träffat en kändis kan man säga att man mött Lassie (hunden i filmerna). Så vitt jag vet måste det hänga ihop med låten Jag mötte Lassie av gruppen Ainbusk Singers. Lyssna här och missa inte gotländskan i den talade introduktionen.Har du nån kul kändishistoria att dela med dig av?I vilket fall önskar jag dig denna söndag ett du i den allra mest öppnande och tillåtande tolkning som tänkas kan./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag har inte den blå boken Dikter 1945-2002 med översättningar av Wisława Szymborskas poesi. Men den står i mina föräldrars bokhylla. Jag bad pappa att skicka foton på dikten Samtal med stenen. Du kan läsa den längst ner i brevet.Jag har förut skrivit om ett av mina tidiga minnen av poesi. Det var pappa som läste Nils Ferlin för mig. Ferlin och Szymborska har liknande kynne (karaktär, sinnelag). De har både en milt ironisk och humoristisk inställning till människan och samhället.Det var en kursare (kurskamrat) på universitetet som fick in mig på Szymborska. Vi läste henne tillsammans och diskuterade dikterna. Samtal med stenen har varit med mig i snart 20 år. Jag kom att tänka på den igår. Spontant fick dikten en ny innebörd. Motivet att inte släppas in aktualiserades på nytt. Vi kommer dit snart.En metafysisk fantasiFilosofen Immanuel Kant skrev om vad vi kan veta. Verklighetens sanna natur kallade han tinget i sig. Hans tes är att vi inte kan veta något om hur världen verkligen är. Tinget i sig är för alltid onåbart för oss människor.Den svenska poeten Hjalmar Gullberg har faktiskt skrivit en dikt om tinget i sig. Det är stackars adjunkt Örtstedt som i drömmen får ett paket direkt från Kant. Du kan läsa dikten längst ner.Szymborskas diktjag längtar efter en personlig kontakt med världen och naturen. Hon knackar på stenens dörr. Hon ber att få komma in. Hon vill se och till och med andas in stenen. Hon har hört om vackra salar. Hon planerar att göra samma sak med bladet och droppen. Hon lovar att det enda hon ska ta med sig är ord. Hon ska berätta om sin upplevelse och ingen kommer tro henne. Men stenen säger nej.Poeten är inte värdig att komma in. Hon har inte det rätta delaktighetssinnet. Hon har inte ens fantasi nog. Synen räcker inte till. I slutet skrattar stenen hånfullt åt poeten och säger att den inte har någon dörr alls. Människan är för alltid utestängd från naturens innersta väsen. Vi är dömda att leva på avstånd.SpråketDe ord som Szymborska vill ta med sig kan vara själva förbannelsen. Seendet och språket är nära sammankopplade. Den som ser är skild från det sedda. Ordet är skilt från det ordet betecknar. Människan står ett steg från naturen. Vi kan inte komma in. Vi är inte inbjudna. Vi är dömda att betrakta och tala om. När Szymborska försöker tala till blir hon avvisad och utskrattad.Människans tillvaro präglas av begär. Det temat återkommer i andliga och filosofiska traditioner. Det kan vara begär efter andra människor, makt, pengar eller status. Det kan också vara begär efter kunskap. Kants insikter innebär ett slags besvikelse. Szymborskas längtan blir obesvarad. Vi kan inte komma i närkontakt. Vi kan inte få perfekt kunskap om naturen. Det är slutsatsen. Hjalmar Gullbergs huvudperson Örtstedt blir skräckslagen när han får möjligheten i drömmen.Konsten och poesinSå har jag tolkat dikten innan. Igår slog mig spontant en annan tolkning. Jag har de senaste dagarna försökt läsa böckerna Ägt av Alva Hedberg och Mullvadens kärlek till buffeln av Erik Lindeman Mata. Båda är svårlästa och svårtillgängliga, särskilt den senare.Då slog det mig att Szymborskas dikt kan läsas som att den handlar om poesin själv. Läsaren försöker komma in i dikten, försöker få tillträde till konsten men avvisas hela tiden. Man tror att det finns något vackert därinne men man får inte se det.Jag tror absolut inte att Szymborska avsåg den läsningen av dikten. Det finns inte tillräckligt stöd i texten för det. Men inget förbjuder oss att associera. Konst och litteratur kan verkligen kännas så ibland, att den stänger oss ute. Det är lätt att känna sig dum. Man kan också bli lite irriterad. Varför ska det vara så svårt och märkvärdigt med konst?Och allt annat som stänger uteOch vi kan låta associationerna vandra vidare. Det finns så många sammanhang som säger stopp, här är du inte välkommen. Det är inte bara stenen som inte har någon dörr. På samma vis är det med många sociala sammanhang. Du vet inte ens vart du ska vända dig. Ingången är gömd. Du kan inte se var du ska knacka på. Jag lämnar till dig att fylla på med exempel.Jag vill tillägga att jag vet att polska och svenska skiljer sig mycket åt. Szymborska skriver på rim tror jag. Det återges inte i översättningen. Polskan har också kasus vilket ger en stor frihet att anpassa meningarna och ordföljden. Svenskan är på det sättet ett mindre flexibelt poetiskt språk. Det påverkar förstås också översättningen. Men jag kan inte polska så jag får hålla till godo med översättningen.1996 tilldelades Wisława Szymborska nobelpriset i litteratur. Du kan läsa mer om det på nobelprisets hemsida. Där finns också dikter på polska, svenska och engelska.Som alltid är du välkommen att fråga, kommentera och reflektera vidare. I regel svarar jag med en veckas fördröjning.Så länge får vi hoppas att vår knackning besvaras och att vi ges tillträde till denna söndag./KalleDikternaSamtal med stenenJag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag vill stiga in i ditt inre,se mig omkring,andas in dig ordentligt.«»Gå din väg,« säger stenen.»Jag är ogenomtränglig.Slår man oss också i bitarär vi ogenomträngliga.Mal man oss också till sandsläpper vi ingen in.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag kommer av pur nyfikenhet.Livet är den enda chansen.Jag ämnar går runt i ditt palatsoch sedan bese även bladet och droppen.Jag har så lite tid på mig för att hinna allt.Min dödlighet borde röra ditt hjärta.«»Jag är av sten«, säger stenen,»och nödgas hålla mig allvarlig.Gå härifrån.Jag har ingen skrattmuskel.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag har hört att du har stora tomma salar,skådade av ingen, vackra i onödan,dova, utan ekot av någons steg.Erkänn att du själv vet ganska lite om det.«»Stora och tomma salar«, säger stenen,»men det finns inte plats i dem.Vackra, kanhända, men ingentingi dina arma sinnens smak.Du kan leva med mig men aldrig uppleva mig.Med hela min yta vänder jag mig till dig,med hela mitt inre vänder jag ryggen till.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag söker ingen fristad för evigt i dig.Jag är inte olycklig.Jag är inte hemlös.Min värld är värd att återvända till.Jag ska gå in och gå ut med tomma händer.Och som bevis på att jag verkligen har varit därska jag ingenting framlägga utom ordsom ingen kommer att tro på.«»Du kommer inte in«, säger stenen.»Du saknar delaktighetssinne.Inget sinne kan ersätta delaktighetssinnet.Inte ens synen skärpt till allseendetjänar något till utan delaktighetssinne.Du kommer inte in, du har knappast i sinnetansatsen till detta sinne, fantasin.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.Jag kan inte vänta i två tusen sekelpå att få komma under ditt tak.«»Om du inte tror mig«, säger stenen,»vänd dig till bladet, det ska säga som jag.Till droppen, den ska säga som bladet.Fråga till slut hårstråt på ditt huvud.Jag sväller av skratt, ett jättelikt skratt,som jag inte kan skratta.«Jag knackar på stenens dörr.»Det är jag, släpp in mig.«»Jag har ingen dörr«, säger stenen.Tinget i sig (av Hjalmar Gullberg)En vinterafton läser Örtstedt Kant och finner honom verkligt intressant. Men filosofens tyska flyter tungt. Snart somnar över boken vår adjunkt. I nattens dröm gror dagens tankesådd. Kant illustreras och blir lättförstådd. Det kommer, svept i brokig omslagsfärg, Till Örtstedt ett paket från Königsberg. Aktas för stötar! Står det utanpå med petig stil som verkar rokoko. Avsändare och varans fabrikant är ingen mindre än professor Kant. Han granskar lådan vid sin fönsternisch. Det står som innehåll: DAS DING AN SICH. Kring tinget i sig själv, de vises sten, är sinnevärlden blott ett brokigt sken. Vem törs dock rycka undan slöjan kring den rena verkligheten, tingens ting? Adjunkten Örtstedt ryggar bort bestört från det som ingen sett och ingen rört. Om gåvan i hans grova händer sprack! - Han returnerar den med tusen tack. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag påminner om att mina texter kan läsas på minst två sätt: 1) för att ämnet låter intressant och/eller 2) för att lära dig nya ord i ett sammanhang (textens ämne). Det är alltid trevligt med feedback och dialog kring textens ämne. Du får förstås gärna ställa frågor om språket också.Jag tänkte skriva lite om system. Vi omges av olika system. Det finns enkla system och komplexa system. Det finns materiella system och abstrakta system. Det finns mekaniska system (en klocka till exempel) och organiska system (människokroppen t ex). Det finns en herrans massa system om vi tänker på det.Delar, relationer och syfteJag bad Gemini (AI-verktyget) att ge mig lite tips. Den föreslog 3 kännetecken för system: delar, relationer mellan delarna och ett syfte. Man kan fundera på det där med syfte. En klocka är byggd med syftet att den ska visa tiden. Men finns det ett syfte med en älg till exempel? Alla levande varelser kan ses som system. Evolutionisten kanske ser systemets syfte som att föra vidare älgens gener. Man kanske kan se älgens funktion i ekosystemet som ett syfte. För den religiöse kan älgen passa in i en gudomlig ordning. Finns det någon läsare som är bra på Aristoteles? Han hade ju någon idé om att varje objekt hade ett slutmål eller ett syfte. En lite lurig tanke eller hur? Vad är syftet med en blomma liksom.De här enkla begreppen kan hjälpa oss att fundera på system. Människans hjärta är ett system. Den har muskler för att krama ihop sig, olika rum för blodet och rummen har ingånger, utgångar och passager. Delarna sitter ihop på ett ändamålsenligt sätt (ett sätt som passar hjärtats funktion och syfte) och hjärtats syfte är att pumpa blod så att kroppen kan syresättas. I metaforisk mening är hjärtat också kopplat till vår förmåga att känna kärlek men det hör nog inte till hjärtat som organiskt system. Det är nog snarare begreppet hjärta som del i språksystemet. Ett sätt att se på det är att ordens betydelse upprättas av skillnader. Betydelser är väl ett slags funktioner eller syften, tänker jag rätt? Hjärta och hjärna, himmel och jord, mörker och ljus har olika funktion i språket och människans tänkande. Skillnaderna (relationerna) mellan delarna ger dem deras funktion. Och vad är språkets syfte? På evolutionär nivå handlar det om överlevnad, förmodar jag. Men vad blir språkets syfte när det används till att skapa samhällsystem, vetenskap och poesi? Är det fortfarande överlevnad på en högre nivå? Eller har det blivit något annat?Inflöde, genomförande och utflödeMan kan också tänka sig system som en process som tar in något, gör något och skickar ut något. En räknemaskin tar in tal, gör en beräkning och levererar ett svar. En bakmaskin tar in ingredienser, bearbetar ingredienserna och i andra ändan kommer ett bröd ut. Vi använder ganska ofta de engelska orden input och output, särkskilt när det gäller tekniska saker och datorer. Ett dataprogram tar något som input. Vi kan ta en träningsklocka som mäter din puls som exempel. Som output ger den analys och sammanfattning av hälsodata som vilopuls, arbetspuls och maxpuls.Ett system har ofta någon form av feedback eller återkoppling. Ett klassiskt exempel är en termostat. Ett element värmer ett rum. När termostaten känner att det är tillräckligt varmt stänger den av elementet. När luften svalnar sätter termostaten på elementet igen. Systemet bildar en rundgång eller en loop där input och output påverkar varandra.Undervisning fungerar på samma sätt. Eleven får input från läraren och svarar med output. Det kan vara undervisning om skrivande som sedan eleven redovisar i en övningstext. Läraren ger feedback på texten som resulterar i en ny output från eleven.Mycket föbättringsarbete, ibland kallat systematiskt kvalitetsarbete, bygger på sådana här loopar av input - output - feedback, där feedbacken blir ny input som leder till ny output och så vidare. Saker är förstås ofta mer avancerade än så. Outputen kanske mäts på något sätt. Sedan görs en analys av mätningen. Analysen ligger till grund för en planering som mynnar ut i konkreta aktiviteter. De blir till den nya outputen som får vissa resultat. Dessa resultat mäts, analyseras och leder till en ny planering.SystemtänkandeDet finns de som menar att vi kan tänka bättre om vi blir medvetna om system. Jag har själv bara skummat på ytan i denna värld. Ett sätt är att studera generella mönster och scheman för system. Dessa går att känna igen i olika sammanhang och kan hjälpa en att analysera olika situationer och komma med förslag och analyser fortare. Jag gissar att google eller första bästa AI-bot gärna hjälper den som är nyfiken att gräva vidare i detta tänkande.En läsare tipsade mig om forskaren Derek Cabreras DSRP framwork. Framework blir helt enkelt ramverk på svenska. Förkortningen DSRP står på svenska för Distinktioner, System, Relationer och Perspektiv. Cabrera menar att vi kan analysera och förstå en mängd olika fenomen genom att betrakta de här fyra aspekterna.Jag tar ett exempel utifrån min begränsade förståelse. Låt oss ta språket svenska. Svenska är svenska just för att det skiljer sig från danska, finska, swahili och resten av världens språk. Det är disktinktionen. Svenska blir något eget i kraft av att inte vara de här andra språken. Svenska är ett system av fonem, morfem och syntax, alltså grammatiska och semantiska regler. Språket svenska står i relation till alla som talar det, både modersmålstalare och andraspråkstalare. Det står också i relation till Sveriges historia, till nationen Sverige och dess kultur samt politiska och instituionella organisation. Det svenska språket står även i relation till resten av världens föreställningar om svenska, Sverige och svenskhet. Vilken betydelse får några repliker på svenska för kulturellt värde i en hollywoodfilm? På vilket sätt svenska är ett perspektiv enligt det här ramverket är inte lika tydligt. Kanske finns det i varje språk ett sätt att tänka på och förhålla sig till världen? Du som pratar flera språk kan hjälpa mig här. Ser världen annorlunda ut om du tänker på svenska eller något annat språk?Ett band och ett beatSamhällskritik riktar sig ofta mot “systemet”, förstått som det dominerande samhällssystemet. Jag antar att det ligger bakom bandnamnet Skitsystem (dåligt/kasst system). Det är ett punkband, närmare bestämt ett crustpunkband, som är välkänt och etablerat i den scenen. Klicka här för ett smakprov.Tomas “Tompa” Lindberg som gick bort förra året spelade under en period i Skitsystem. Hans mer kända band At the gates släppte en skiva nu i år som heter The Ghost of a Future Dead. Kolla in det om du, likt mig, föredrar metal framför punk.Musik kan också ses som ett system med delar. Toner, harmonier och rytmer skapar en helhet. Pratar vi om crustpunk och dödsmetall är d-takt eller d-beat en viktig beståndsdel. För den som är nyfiken på en utläggning (längre förklaring) av det kan titta på det här klippet med Tobias Forge från bandet Ghost. Här kan vi faktiskt se hur olika sätt att spela trummor representerar olika perspektiv. Han inleder med en tydlig distinktion som grundar sig på hur trummisen lägger baskaggen (bastrumman). Det blir tydligt i den korta intervjun att debatten om d-takten står i relation till ett större kulturellt sammanhang, med olika band och subgenrer. Så är det nästan alltid. Varje facett av verkligheten sätter en i relation till en större helhet. Ännu en söndag i veckodagssystemet. Här fick du lite input att bearbeta och kanske ger det någon output i ditt liv. Jag önskar dig en distingerad söndag med ditt eget perspektiv i relation till ett större och förhoppningsfullt meningsfullt sammanhang./Kalle*Foto: Primitive Man spelar i på Monument031 i Göteborg. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

– Det här har jag hört mellan skål och vägg, säger min kollega. Vad menas med det? Jo. Det är inte menat för offentligheten. Det är inte allmän information. Det har sagts i ett slutet rum. Bara vissa fick höra det. Det var ett rum där inte alla var välkomna. Jag gissar att man menar en skål som i skål! Ett rum där man ses och skålar efter kontorstid. Jag tror det är så uttrycket får sin mening. Men jag är inte 100% säker. Vissa uttryck lär man sig bara.Det finns en massa rum där inte alla är välkomna. Jag kan ta mitt jobb som exempel. Det finns olika ledningsgrupper där chefer träffas. Det finns särskilda styrgrupper. Det finns rektorsmöten för rektorerna. Dessa möten är dock officiella och det förs i regel (=oftast) protokoll. Mellan skål och vägg avser informella sammanhang.Vi människor inkluderas i och exkluderas från sammanhang hela tiden. Oftast är förklaringarna psykologiska och sociologiska, inte formella. Vi känner oss välkomna och trygga på vissa platser. Vi blir osäkra av andra platser. Tanken att vi inte kommer passa in räcker för att hindra oss. Jag minns till exempel första gången jag var på Göteborgsoperan. Jag måste ha varit tonåring. Jag hade en föreställning om att alla klädde sig fint där. Det är sällan jag klär upp mig, vare sig då eller nu. Den tanken gjorde mig osäker.Ofta är det en norm som spökar. Oftast är den outtalad (=inte formulerad). Den kan stämma eller vara en ren fördom. På den här platsen finns sådana här människor. Det blir en kombination av två tankar. Sådana är människor i den här kontexten. Och sådan är jag. Passar jag in eller inte? Det kan handla om alla sociologiska faktorer: ålder, kön, klass, etnicitet, religion, sexualitet, språk, status och så vidare. Allting vi tror syns och hörs av vår identitet tar vi med i beräkningen. Jag tror att de flesta gör det i alla fall. Kanske finns det individer som är helt oberörda av sociala normer(?).Du kan till exempel testa att tänka på 3-5 slumpmässiga arbeten. Skulle du passa på de arbetsplatserna? Varför eller varför inte? Vilka föreställningar om dig och de här jobben bestämmer ditt svar? Ibland kan sådana här idéer bli hinder socialt.Poeten Johan Jönson har berättat i någon intervju att han som ung anmälde sig till en grundkurs i filosofi. På första föreläsningen fick han sådan ångest att han måste lämna lokalen. Han gick aldrig tillbaka. Den som läst hans texter vet att han skulle klara en filosofikurs utan problem. Han förklarade det med sin arbetarklassbakgrund. I hemmet fanns inga akademiska förebilder. Föreställningarna om det nya sammanhanget satte stopp. (Så här minns jag intervjun. Förlåt mig Johan om jag refererar fel).En bekant med liknande bakgrund som Jönson började också på universitetet. På första festen tog han med sig sprit och groggvirke (cola, apelsinjuice… det man blandar spriten med). Det blev en kulturkrock när akademikerungarna kom med sitt rödvin. Sådana här markörer kan tyckas ytliga. Men de påverkar om vi känner oss hemma eller borta.Ibland kan man se en normförskjutning. En norm ändras tydligt. Tatueringar borde vara ett bra exempel. Traditionellt associerades tatueringar med sjömän, knuttar (=motorcykelkillar) och kriminella. Nu har en massa människor tatueringar. Även tatueringar på hals, huvud och i ansiktet har blivit vanligare. Jag tror det uppfattades som mycket extremt när jag var ung.Jag minns två kvinnliga kollegor som diskuterade att gå ut på pub själva. En av dem brukade göra det, ta ett glas och läsa en bok. Den andra kunde inte tänka sig det. Hon tyckte att det skulle kännas jättekonstigt. Den första uppmuntrade henne att pröva. Osäkerheten kan vara en rationell rädsla för oönskad uppmärksamhet från män. Det kan också vara idéer om vad det betyder att vara ensam på en sådan plats. Framstår man som ensam och “tragisk”? Uppfattas man som alkoholist? Det har inte bara med kön att göra. En manlig bekant sa att det skulle kännas jättekonstigt för honom att gå ut själv.Minns någon texten jag skrev om livets teater. Vi spelar roller hela tiden. Det byggde på han psykologen Goffman (tror jag han heter). Det här är exempel. Vi tolkar och bedömer oss själva och varandra hela tiden. Uttrycket skål och vägg rör vid privilegier. När vi är välkomna kan vi också få tillgång till resurser och information. Den som inte är välkommen missar möjligheten. Vi bör vara skeptiska och kritiska mot sådana informella sammanhang om vi vill ha ett mindre segregerat samhälle.Destination InvestFörra veckan var jag på ett evenemang. Det var en så kallad pitch night. Startups (nya företag) presenterade sina affärsidéer för en expertjury. Projektet kallas Destination Invest. Målgruppen är entreprenörer i Göteborgs socialt utsatta områden. Här finns liknande problem som jag beskrivit ovan. Vilka nätverk och möjligheter du har påverkas av din bakgrund och vilket område du bor i. Alla har inte samma tillgång till kontakter och därmed till riskkapital. Det kan vara mycket svårare att hitta investerare om du inte har ett bra nätverk. Många under kvällen lyfte också vikten av mentorer, alltså rådgivare som kan hjälpa dig i början.Jag var där för att jag känner Seida som är drivande i projektet. Vi träffades via en gemensam Linkedin-bekant. Jag har följt projektet via sociala medier. Det här var första gången jag såg något konkret. Det var spännande att se entreprenörernas pitchar. Det är verkligen en värld där jag inte känner mig hemma. Bara ord som startup, investerare och riskkapital gör att jag känner mig på bortaplan. Seida har en gedigen bakgrund inom ekonomi och bank. Spännande att bara höra vad hon har jobbat med innan.Kvällen var ett exempel på varför det är bra att utmana sig själv. Jag träffade en bekant som jobbar som verksamhetschef för Rädda barnen. Vi har bara haft kontakt på sociala medier innan. Jag snackade också lite med en ung tjej som hade en intressant app-idé. Den skulle hjälpa kvinnor som utsattes för våld i hemmet. Folk har så mycket bra idéer och engagemang. Det är på något sätt hoppfullt i en värld som känns rätt dyster om jag ska vara ärlig.Nu är klockan snart nio. Jag ska hitta en bild och spela in texten. Sen får du den rakt i mejlen. Förhoppningsvis blev det inte alltför osammanhängande. Jag tycker det är kul att skriva texterna spontant. Det blir saker jag har upplevt och gått och tänkt på under veckan. Du är förstås välkommen med dina funderingar.Hoppas du passar in i söndagen lagom mycket för att ändå bli lite utmanad men samtidigt känna dig trygg i dig själv!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag tror det kallas symboliskt tänkande. Människan kan tänka på det som inte finns. Vi kan föreställa oss, fantisera och låtsas. Vi kan planera och fundera på framtiden. Vi kan tänka oss olika alternativ. Vi kan överväga val. Vi kan fundera på varianter. Vi kan se konsekvenser. Vi kan rädas risker (vara rädda för). Vi kan drömma.Och vi kan prata om allt det här. Snacka går ju. Ibland blir det mycket snack och lite verkstad. Vi pratar och pratar men gör inget.Vi planerar, diskuterar, utreder och utvärderar. Men det leder ingenstans.(En gammal vits: Svensken och finnen satt med varsin öl i bastun. Skål, sa svensken. Ska vi snacka eller supa, sa finnen.)Handlingskraft. Dådkraft. Att vara en doer.Anden är villig men köttet är svagt, säger Jesus i Bibeln. Varför gör jag inte det jag vill och varför gör jag det jag inte vill, frågade sig Paulus. Eller var det Augustinus. Jag är osäker.TummetottenJag var på en workshop. Vi skulle diskutera samverkan. Att verka, = göra, tillsammans. Det är lätt att prata om. Men får pratet någon verkan (effekt). Det blir lätt bara en tummetott, sa min kollega.Uttrycket att något blir en tummetott kommer från den svenska folksagan Mäster Skräddare. En man har köpt ett tyg och går till en skräddare. Han vill ha en rock. Skräddaren säger till honom att komma tillbaka på lördag. När han kommer på lördag är rocken inte färdig. Manen frågar varför och skräddare svarar “det bidde (blev) ingen rock, det bidde ett par byxor. Byxorna ska vara färdiga på lördag. Men nästa lördag bidde det inga byxor, det bidde en mössa. Så fortsätter det med vantar och sen en “tummetott”. Det är bara tummen på vanten. Från att ha beställt en rock har mannen nu bara en tumme på en vante att se fram emot. Till slut “bidde det ingenting” och mannen lämnar skräddaren. Därav uttrycket.Fråga din bibliotekarie om sagan finns i en bok. Då kan du också fråga efter boken Sagor för vuxna barn av Tage Danielsson. I den kan man läsa om Tödde och Mödde, en modern version av sagan. Mödde vill ha en fyrarummare på Järvafältet. Det blir dock inte mycket av det. Han får en modern form av en tummetott och sen ingenting.På hyresgästföreningenNågra dagar senare är jag på seminarium med hyresgästföreningen. Temat är barn i utanförskap. Rädda barnen, ungdomsfullmäktige, majblomman och hyresgästföreningen diskuterar hur politiken påverkar utsatta barn. Även här kommer relationen mellan prat och resultat upp. Man fastnar i fina ord, säger en i panelen. Det är inte raketvetenskap, säger en annan lite senare. Med det menar man att något inte är så svårt. Det kräver inte en massa kunskap att göra något. Relationen mellan tanke, tal och handling är ständigt närvarande (alltid där).En kväll med Jila MossaedSkönt då att vända sig till poesin. Där är orden huvudpoängen. Igår var jag på ett samtal med poeten Jila Mossaed. Hon har gjort en spännande resa i livet. Hon är född och uppvuxen i Teheran. Hon började skriva dikter när hon var 17 år gammal. När hon var 38 år kom hon till Sverige med två barn. Då hade hon publicerat en diktsamling på persiska. Nu har hon publicerat två romaner och tolv diktsamlingar på persiska, samt tio diktsamlingar på svenska. Sedan många år bor hon i Göteborg. Hon är också medlem i Svenska Akademien.Lära sig ett nytt språk som vuxen och bli en publicerad och respekterad poet på det språket. Det är en bedrift (en framgång)! Hennes senaste diktsamling heter Vem var min mor på jorden. Den behandlar en mängd teman. Ett är resan och exilen, ett annat ensamheten och ett viktigt tema är vad det betyder att vara hemma. Teman som berör oss alla och som Jila har en specifik personlig erfarenhet av.Hon samtalade med den svenska poeten Kennet Klemets. Det var fint att höra henne berätta om hur hon upptäckt svenska poeter som Edith Södergran, Pär Lagerkvist (hennes favorit) och Gunnar Ekelöf. Hon hade inte gillat Karin Boye först. Men nu finns en dikt tillägnad Boye i den nya diktsamlingen. Hon berättade om hur hon letat upp Boyes grav på Östra kyrkogården. Hon tyckte den låg så undanskymd (gömd) och jämförde med hur poeter i Iran hyllas och respekteras.Hon pratade också om modern som metafor för kärlek, trygghet och hem. Jag tänkte lite på förra veckans tema. Den här väldigt positiva relationen till modern som symbol kändes som en persisk kulturell influens. Kennet försökte lite försiktigt säga “att det finns olika sorters mödrar” men Jila var inne på den positiva symbolen. Kennet å andra sidan berättade att han skrivit mer om sin far, som han har ett mer komplicerat förhållande till.En diktJag bläddrar i diktsamlingen som jag köpte för några veckor sedan. Där finns ett urval av dikter från hennes tidigare böcker. Jag fastnar för den här:Jag läser det som en bild hämtad ur det svenska samhället. Gamla som sitter för sig själva i lägenheter. Och ett hopp om en väg ut ur ensamheten. En dikt kan vara en sådan sökande gest. Eller en text på Substack. Det är något ömsint när till och med tingen (sakerna) behöver räddas från ensamheten.Det blev en text i alla fall, inte bara en tummetott. Dock lär jag nog aldrig skriva på persiska. Det gäller att lägga ribban lagom högt, någonstans mellan rock och tummetott.Jag önskar dig en söndag där handling blir ord, om än i det lilla. Det är kanske inte raketforskning men ändå lite av en konst./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

En ung man med långt hår, rejält skägg och en stukad keps (keps med speciell stil) sitter i spårvagnskuren. Plötsligt börjar han trumma energiskt på knäna. Foten markerar bastrumman. Här föds idén till denna reflektion.Jag har precis kommit från ett möte på Smyrnakyrkan i Göteborg. Igår såg jag en pjäs på Folkteatern. Och i närbutiken (mindre butik som har öppet sent och lite dyrare priser) ville en ung man helst köpa långa cigaretter. När jag var ung läste jag Herman Hesse. Hur kan vi få ihop allt det här?För mig blir ordet rastlöshet. Rast = vila, lugn och ro. Rastlös = utan lugn/brist på lugn. Rastlöshet blir substantivet för detta stillstånd.Spring i benen. Myror i benen. Kliar i fingrarna.Så många årpå tung sprit och långa cigaretteri ett hus nära rälsensom kom till mejoch törstade efter lena tåg(Två tomma händer av Bruno K. Öijer i boken Giljotin)Vi kan se rastlösheten överallt. Mobilerna scrollas. Köken renoveras. Kläderna shoppas. Hantlarna lyfts Långloppen löps.Grammatisk kommentar: passivformen används när subjektet inte är viktigt. Det spelar ingen roll vem som scrollar, shoppar eller springer. Jag vill fokusera på fenomenet.Vad är rastlöshet då? Mannen på hållplatsen. Han väntar. Han har inget att göra. Vi människor är programmerade för aktivitet. Vi vill använda tiden. Ynglingen (den unge mannen) börjar trumma. En annan letar efter sin mobil. Att inget händer är skrämmande. Det skapar ett tryck inombords. Vi måste göra något! Vad som helst!Herman Hesse i hyllan.Jag minns att jag var imponerad. Författaren Herman Hesses karaktär Siddharta kunde tre saker. Han kunde tänka, vänta och fasta. Vänta. Är det något man kan? Mitt tonårsjag fascinerades. Hur lär man sig vänta?Min viktigaste lektion i att vänta har skett på perronger. Jag jobbade för en förening. Jag reste till olika små städer. Tågen gick sällan. Rälsen försvann i mörkret åt ett håll och det andra. Jag fick vänta. Hade ingen mobil. Möjligen en bok. Så småningom kom jag hem.Något liknande upplevde jag året senare. Jag gick på en folkhögskola på landet. Vissa kvällar tog jag bussen in till närmaste tätort (en mindre stad). Jag gick till ett café och fikade själv. Ibland skrev jag lite. Det var en blandning av att vänta och att hantera rastlösheten.Tillbaka i Göteborg gick jag under en tid till en zendojo och mediterade. Det var pass på över 30 minuter när man bara satt. Det var inga särskilda instruktioner. Inte ens att fokusera på andningen. Emellanåt (ibland) blev jag riktigt rastlös. Och benen värkte.Vad har du prövat? Vad gör du nu för att hantera rastlösheten.The black rider på FolkteaternPå folkteatern går en uppskattad musikal. Det är The Black Rider (den svarta ryttaren). Texten är skriven av författaren William S. Burroughs. Han var en förgrundsgestalt (viktig person) i den så kallade beatrörelsen. Andra kända författare från den tiden är Jack Kerouac och Allen Ginsberg. Musiken var skriven av Tom Waits.Burroughs använde i perioder mycket alkohol och droger. Jag vet inte om han så småningom blev nykter. Det är inte svårt att se symboler för detta i pjäsen. I centrum finns magiska kulor som alltid träffar sitt mål. De kan man få genom en pakt (ett kontrakt/avtal) med djävulen. Men vissa kulor kommer träffa det mål djävulen väljer. Det blir en metafor för drogernas destruktiva kraft och hur de tar makten över den som använder dem.Vad har det här med rastlöshet att göra? Jag testar en tanke. Är inte mycket av vårt bruk av alkohol och droger drivna av rastlöshet? Tänk bara på rökpausen. Du har ett monotont och tråkigt jobb. Att kunna gå ut och röka i fem minuter blir ett avbrott. Dessutom får du kemisk stimulans. Det sägs att nikotin både lugnar och aktiverar samtidigt.Alkohol har en liknande effekt. Efter ganska liten dos börjar tankar och bekymmer lugnas ner. Många upplever en distans till vardagens bekymmer. Åtminstone ett tag kan man också vara mer närvarande i nuet. Det är lättare att sitta och prata om vad som helst. Tanken fokuserar inte lika mycket på det förflutna. Inte heller på oro för framtiden. Rastlöshet är motsatsen till att vara närvarande i nuet.Återfallsprevention i SmyrnakyrkanNågra som försöker lära sig andra strategier för att hantera sin oro och rastlöshet går till Smyrnakyrkan. Där jobbar de bland annat med återfallsprevention. Det är en metod för de som har haft ett missbruk/en beroendesjukdom att hålla sig nyktra. Göteborgs stad har ett samarbete med dem. Vissa av våra deltagare behöver den här hjälpen.Det var ett fint möte. Personalen kändes mänsklig och engagerad. En beroende är förstås allvarligare än rastlöshet. Jag kunde ändå inte låta bli att se kopplingen mellan våra små strategier i vardagen (alkohol, godis, spel) och hur de kan utvecklas till allvarliga problem för vissa personer.En otydlig analys?Kanske är jag för slarvig. Det känns som jag blandar olika saker här. Rastlöshet kan vara rädslan för inaktivitet. Men oro och överdriven aktivering kan bero på många saker. Kanske är inte allt rastlöshet. Eller så finns det olika rastlösheter.Låt mig pröva! Jag tror det finns en grundläggande motvilja mot inaktivitet. Tänk på en hund som vilar. Eller en katt. De verkar kunna slappna av på ett sätt som få människor kan. De verkar ha det naturligt. Vi verkar behöva träna på det.Ett sätt att fördjupa analysen är att tänka på begär. Vi kan begära många saker: sex, makt, pengar, status osv. Begäret bygger på ett missnöje med nuet. Det är en drivkraft mot något vi inte har. Ett exempel kan vara att träna för att förbättra sitt resultat. Jag tränar för att lyfta tyngre eller springa längre, inte för att det känns bra. Det kan man tänka sig leder till en känsla av rastlöshet.En annan vinkel är psykologisk smärta och trauma. Många människor bär på rädsla, oro och obehagliga minnen. Det kan yttra sig (visa sig) som oro, defensivitet och aggressitivtet. Vissa människor tolkar omvärlden som mer hotfull. De är ständigt beredda på att fly eller försvara sig. Det kan också skapa en rastlöshet. En ständig vaksamhet på faror skapar ett aktivit sinne.En tredje vinkel kan vara mer socioteknologisk (sociologi + teknologi). Vad gör vår moderna miljö med oss? Det är aldrig mörkt. Det är aldrig tyst. Det är ständigt signaler från olika medier. Vi översköljs av information. Kanske skapar detta en överdriven belastning på sinnet. Vår mentala apparat är inte anpassad för att sortera så mycket information. Sinnet hoppar mellan olika stimuli. Det försöker bestämma sig för vad som är viktigt. Men misslyckas ständigt (hela tiden).Balans mellan vila och aktivitetJag tror många upplever en obalans mellan vila och aktivitet. Vi är ineffektiva på jobbet. Och stressade när vi ska vara lediga. Många lider av stress och utbrändhet. Andra har för lite att göra. Man kan reflektera över orsakerna. Man kan fundera över lösningar. Man kan observera det omkring sig.I jourbutiken på kvällen. En ung trevlig man i kassan. En annan kille kommer fram. De känner tydligen varandra. “Vad har du för cigaretter inne? Har du Marlboro”, frågar han. “Det kanske finns. Om du säger att snus är bäst”, svarar han i kassan. “Jaja, snus är bäst (halvmumlar han) fast vi vet ju vad som är bäst egentligen. Har du kanske långa Marlboro? “Min vän (håller upp ett paket), röda, korta Marlboro är det enda jag har åt dig ikväll”. Jag vet inte hur det fortsatte och om killen köpte några cigaretter. Oavsett vad de försöker lösa för oro i själen, med sitt snus och sina långa cigaretter, så fanns det en stunds närvaro i det sociala utbytet. De skrattade och skojade tillsammans. Jag tror kanske att nyckeln till närvaro och paus från hetsen finns i enkla mänskliga möten. Och i naturen kanske. Jag tror vi likt Öijers tåg är många som törstar efter lena räls.Och jag hoppas att din söndag bjuder på en rastfull tågsträcka!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com